Varumärkesbyggande eller ”branding”, som det oftast numera (märkligt nog!) kallas på affärssvenska, handlar om hur företag eller organisationer kan positionera sitt varumärke gentemot potentiella, nuvarande och tidigare medarbetare, kunder eller andra intressenter. Ett starkt varumärke anses som en stor tillgång och idag räcker det inte med en känd logotype eller lätt identifierbara produkter. Idag ska ett starkt varumärke också kopplas till en ”berättelse”, gärna en berättelse som ibland ger associationer till helt andra saker än produkterna, men som stärker varumärket och skapar en känsla av historia, kvalitet och samhörighet.

Det finns många exempel på hur företag arbetar med detta i reklam och marknadsföring. Ett av de mest slående exemplen i Sverige är en stor matvarukedja som i många år nu i sina reklamfilmer skapat en ”berättelse” och med hjälp av samma skådespelare och samma scenografi fortsätter att berätta små historier som ska belysa företagets kärnvärden samtidigt som man gör reklam för sina produkter.

Varför skriver du om detta, kanske någon undrar. Det ska jag berätta. Och jag är medveten om att detta kan upplevas som oförblommerad textreklam. Men eftersom jag denna månad har tänkt att blogga om det som händer i min verklighet, och eftersom denna verklighet till stor del består av mitt arbete, måste jag ändå få berätta lite om min arbetsplats.

Jag jobbar på ett ställe som heter Sigtunastiftelsen. Även vi har – i likhet med många andra organisationer och företag – arbetat med vårt s k ”varumärke”. Sigtunastiftelsen är ett konferenshotell – ett av Mälardalens bästa, vill jag tillägga – som drivs kommersiellt och därmed är frestelsen stor att börja snegla på konkurrenter och låta marknadsanpassingen gå för långt. För Sigtunastiftelsen är också något mer än ett vanligt konfenshotell. Här bedrivs också en omfattande "ideell" verksamhet. Här finns en program- och utbildningsverksamhet, här bedrivs forskning, här har många svenska författare gått in och ut sedan 1930-talet, vi har ett av Sveriges finaste privata forskningsbibliotek, Sveriges största klipparkiv med tidningsklipp från hela 1900-talet och mycket annat. Sigtunastiftelsen grundades 1915 som en fristående stiftelse på kristen, humanistisk grund med ”den gränsöverskridande dialogen” som bärande idé redan från början.

I snart 100 år har människor här förvaltat den värdegrund och de grundidéer som stiftarna en gång formulerade. Visserligen måste dessa formuleringar och idéer tolkas i varje ny tid, men ”berättelsen” finns redan här. Den sitter i väggarna och behöver inte skapas av några inhyrda marknadsstrateger. Där andra liknande anläggningar måste ”hitta på” en berättelse som skapar atmosfär och samhörighet och köpa in inredning och artefakter som ska associera till denna historia – vare sig det är en massproducerad pubinredning som ska påminna om Irland eller något annat – har Sigtunastiftelsen redan allt detta.

Jag tror det ligger en stor fara i att kulturinstitutioner av olika slag och andra organisationer, som en gång startats av ideella skäl och vars verksamhet fortfararande motiveras av sådana motiv fastän de kanske tvingas marknadsanspassa sin verksamhet, alltför snabbt överger sina historiska rötter och luras med i det moderna varumärkestänkandet på fel sätt. Inte minst gäller detta kyrkliga verksamheter av olika slag.

Jag tror att det ibland kan vara bra för företag och organisationer att skapa en "berättelse", men i de flesta fall finns den redan där. Det handlar kanske mer om att lyfta fram den och tolka den för en ny tid.