Hopp, minne och mod
För mig brukar julen alltid hämta med sig en viss tid av ro som tillåter mig att reflektera över mitt liv och hur framtiden kunde se ut. Nu är juletiden i stort sett slut och det nya året har kommit igång, så det är en passlig tid att försöka sätta till pappers de tre “principer” som jag vill hålla med mig under det kommande året och förhoppningsvis också längre än så. Jag är ung och i en övergångsperiod mellan livsskeden, vilket innebär mycket osäkerhet och stora känslor att leva med. Dessa tre principer tror jag kommer hjälpa mig med detta.
Hopp. Att hålla fast vid hopp är inte lätt, att leva enligt det är ännu svårare. Dagens digitala värld matar oss med förödelse, domedagstänkande och självkritik. Min osäkerhet och stress, är fördelaktig för alla företag som påstår sig ha lösningarna och som gärna säljer dem. Det är fördelaktigt för de aktörer som vill att jag ska ligga hemma, stressad och trött av all information som kommer i ett oändligt flöde och inte säga eller göra någonting åt saken. Jag vill försöka bryta mig ut ur denna destruktiva tankecykel som jag allt oftare märker att jag sitter fast i. Jag vill börja varje dag med hoppet om att det kan bli en bra dag, att saker kan bli bättre, och att människor i grund och botten bryr sig om varandra. Jag vill inte lyssna till de röster (invärtes eller utvärtes) som säger att det är hopplöst, att jag är ensam, istället vill jag tro på en framtid med blommor, sol och skratt. Jag vill ha hopp för framtiden, för mänskligheten, varje dag.
Minne. Vi är idag väldigt isolerade från varandra, men speciellt genom mina studier, och genom konsten, har jag funderat på hur viktigt det är att ha en koppling till de människor som har kommit före oss på denna jord. Människor för flera hundra år sen funderade också på hur de skulle få ekonomin att gå ihop, och när den första snön skulle komma. Vi är mer lika än vi tror. Det gäller också våra närmaste, mina mor- och farföräldrar har också varit unga och funderat på hur det skulle gå, och samtidigt skrattat åt dumma skämt. Jag vill under det kommande året minnas hur viktigt det är att tala med människorna jag beundrar och ställa frågor om deras minnen och tankar. Jag vill göra vad jag kan för att känna att jag har kopplingen till alla som gått livets väg före mig, och som visar vägen bara jag vågar fråga. Livet går vidare, vare sig det är med skratt eller med gråt. Minnet hjälper oss att förstå det.
Mod. Att tala om mod kan kännas stereotypiskt och förenklat (det finns trots allt mycket som är skrämmande i den här världen). Trots detta håller jag fast vid att jag vill leva ett modigare liv det kommande året. Det handlar inte om att åstadkomma otroliga storverk, att besegra en drake, utan istället något så enkelt som att ha modet att tro på mig själv, att ha modet att säga ifrån då jag innerst inne vet vad som är bäst för mig. Att ha modet att prova nya saker, att vara dålig på de sakerna jag provar och att ha modet att fortsätta göra det iallafall. Jag vill ha modet att ta chanser som är osannolika, men kan vara värda det ändå. Modet att leva som mig själv, varje dag. Vi har inga drakar här, men jag kan vara modig ändå.
Som sagt är detta inget nyårslöfte, eftersom det känns som att nyårslöften så lätt blir bortglömda. Världen är stor och jag har mycket liv kvar att leva. Jag tror att det blir roligast ifall jag kommer ihåg att leva enligt hopp, minne och mod.





















