Dofternas värld är stor och djup

Catherine Granlund 29.12.2025

Hyacinten är min viktigaste julblomma. Det finns ingen vinterdoft som slår hyacintens doft i huset, trodde jag, tills jag skrev ner det. Men genast trängde grandoften sig på och gjorde anspråk på en delad första plats eller åtminstone en andra plats runt jul och så rullade mandarinerna inför mig. Jag minns att min kollega i november skalade en mandarin i personalköket och genast reagerade jag på att julen närmar sig. Mandariner och nejlikor, just det.

Våren har också sina dofter: syrenen. Vårvädret får inte vara för varmt så att syrendofttiden går för fort. Det är absolut nödvändigt att plocka en liten syrenblomma, alltså inte en klase – utan en liten enskild blomma och hålla den i handen för att med jämna mellanrum lägga den under näsan och dra in doften.

Humlornas och min sommarfavorit är vresrosen – den utjagade, feldömda och mycket saknade ros som jag var jag än vandrat: i Grankulla passerande parkeringsplatsen vid stadshuset brukade sticka näsan i rosorna och akta mig för bin och humlor som ständigt konkurrerade om platsen, stranden i Sibbo där vresrosen funnits i blåsten lika liten eller lika stor sedan barndomen, på Fölisönpromenaderna vid havsbandet – anhalter av vresrosinandning – och jag undrar var bina och humlorna nu håller hus när rastplatserna och tankstationerna grävts upp och kastats bort.

Har hösten en doft? Är det mognadens, förmultningen, våta löv, jord, mossa, skog?

Har du en doft som gör dig lycklig (nybryggt kaffe? Rostbröd? Nyslaget hö? Rökt sik?), som ger dig livsglädje? Dofter är viktiga. Vi som kan njuta av och leva bland dofter är privilegierade. Många minnen gör sig påminda via luktsinnet – både goda och dåliga. Utedasset? Fiskleverolja? Rå fisklukt på fingrarna? Ved som brinner, tångdoft, stall, nygjord asfalt, våt ylle – var rör sig minnena? Dofternas värld är stor och djup.

Den hoppfullaste doften är väl Kristusdoften, som Paulus skriver om i sitt brev, som vi får föra in i det nya året. Den får vi ge och dofta in alla årstider. Den håller till och med över årstiderna in i evigheten.

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31