De stora ljuden och mer lågmälda

Catherine Granlund 05.05.2025

Det här är tiden på året då fåglarna tar över och fyller lyssnaren med outsäglig glädje från tidig morgon, när knappt någon vettig mänska vaknat – till sena kvällspromenader då det är svårt att lämna vitsippshav mellan trädstammar och melodier som uttrycks så innerligt så innerligt och gå in mellan fyra väggar. Att vistas vid havet, det är om möjligt än mer andäktigt: alla rop från avlägsna kobbar, skrän av måsfåglar, tutande, trumpetande av svanar och inget av det är ännu motorbåtar som snart ska fylla havs- och luftytor och tysta ner det liv som just nu fröjdas och har herravälde över skärgård och sjö.

Kanske har fågelintresset med åldern att göra? Kanhända även känsligheten för avsågade avgasrör, motorsågar, vattenskotrar, höga basdunk från passerande bilar? Kontrasterna blir så stora då jag ser Guds skapelse och det mänskan får till stånd på denna jord. Och säkert påverkas jag av massmedia och min egen fantasi. Jag ser bilder i mitt huvud av fiskar som flyr förskräckta när skotrarna drar över skärgården, de vet inte vart de ska ta vägen, fiskarna. Jag sörjer när en vindil drar med sin stora hand över Sverigebåtsborden på utedäck och kastar alla pappmuggar och plastflaskor i havet. Jag spänner mig för skuggflottan som drar förbi vårt sommarställe och minns insändare jag skrev på 70-talet till Hbl som 14-åring om oljeolyckor och sköra granitklippor på Onas och andra skärgårdsöar.

Hur vårdar man en jord? Hur lyssnar man in Guds vilja i livsvalen om man redan glömt Gud eller lagt honom åt sidan som en förgången tid? Har de stora ljuden av ekonomi och välfärd trängt undan den lågmälda stämman av ansvar och varsamhet, av ömhet och gemenskap? Gud är ju ändå här i sin oändlighet och ser sin skapelse oberoende av om vi vill det eller inte. Hans röst hörs i vårens lyckliga fågelutrop och kvitter, i trädens sus, i havets storm, i regnet mot fönsterrutan. Hans ord och röst ljuder genom bibelns sidor och det står att hans ord inte ska förgås om än världen gör det. Hans ord är evigt och det är vi som ska läsa det och förvalta det och ge det vidare till alla som inte vet eller känner till.

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54