Ur kurs i skog och mark

Catherine Granlund 13.02.2023

Här i veckan vandrade jag i skogarna i Noux.

Efter de isiga och hala vägarna från busshållplatsen trampade vi snart in i skog och mark där underlaget var ojämnt och skönt. Inte halt, men samtidigt fyllt av överraskningar för fötterna som landade än på skare, än på sten eller på slingrande tall- och granrötter, mossa, jord, mjuk snö. Det gällde att hålla blicken fäst vid var man satte sin fot men samtidigt skulle vi två vandrare hålla utkik efter rätt stigar. Vid ett tillfälle följde vi en stig som var utmärkt med reflexer. Reflexerna hängde med jämna mellanrum runt en gren eller en trädstam.

Vid något skede gick vi fel.

- Jag ser inga reflexer, utropade jag.

Vi vände om. Jag tyckte att jag alldeles just såg dem, men när vi började gå tillbaka märkte jag att vi hunnit gå långt i fel riktning. Mycket mer ur kurs än jag trodde.

Vi hade varit upptagna med att se hur vi trampar, vi hade stannat och tittat på bägarlav och björnmossa på en stor sten, vi hittade spillning som vi studerade: var det från en orre eller en tjäder månntro? Och emellanåt blickade vi högt upp mot himlen som svagt lät oss förstå att solen rörde sig där bakom, och vet ni, allt var så vackert. Där gick vi i vår vackra skog.

Men vi gick ur kurs. Och vi behövde stanna upp och gå tillbaka tills vi fick syn på reflexerna som hängde på träden, i en helt annan riktning. Vår stig var bredare och mer upptrampad. Stigen med reflexer var svårare att upptäcka.

Jag funderade i bussen tillbaka på hur lätt det är att gå vilse, hur långt ur kurs vi kom innan vi upptäckte det och hur bra det var med en karta och en vildmarks-app i telefonen. Det faller mig naturligt att applicera det på det andliga livet: Vi behöver stanna upp, gång på gång och ofta justera lite eller gå tillbaka för att hitta rätt kurs igen. Hjärnan och hjärtat tar emot nya intryck varje dag från otaliga håll så att vi kan börja spreta i alla riktningar.

Vårt andliga liv behöver kompass och stillhet. Vi behöver den kristna gemenskapen och undervisningen i en värld fylld av så mycket intressant – så vi väljer rätt stig. Inte alltid den färdigt upptrampade.

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54