Elina Takala märker ofta att de människor som befolkar romaner också finns i verkliga livet.
Elina Takala märker ofta att de människor som befolkar romaner också finns i verkliga livet.

Vi speglar och undersöker vår egen smärta när vi läser böcker

läsning.

När vi läser undersöker vi våra sår – men vi vårdar dem också. Teologen Elina Takala forskar i den amerikanska författaren Marilynne Robinsons Gilead-trilogi.

1.11.2019 kl. 11:05

Elina Takala växte upp i Sastamala, nära Tammerfors. Orten var enspråkigt finsk, och även om hon hade en tia i svenska på betyget fick hon aldrig en chans att använda språket – inte förrän idag. Nu arbetar hon på en doktorsavhandling i teologi vid Åbo Akademi.
Hon forskar i den amerikanska författaren Marilynne Robinsons Gilead-trilogi.
– Var tredje vecka tar jag bussen till Åbo, och när jag stiger på bussen i Kampen börjar min egentid.

Hon är studieledig från sitt journalistjobb och jobbar på heltid med sin avhandling. Hon skriver den på engelska, men hon måste klara sig också på svenska. Den finlandssvenska kulturen börjar öppna sig för henne.
– Men jag lider mycket av att känna mig som en språkinvalid! Det är så viktigt för mig att hitta rätt ord och kunna uttrycka mig.

Elina Takalas intresse för Marilynne Robinson startade för många år sedan med att hon gav sin syster romanen Gilead i julklapp. Sedan lånade hon den själv och läste den. Efter det ville hon bara läsa mer och mer av Robinson. Hon citerar författaren Joel Haahtela: All litteratur arbetar med sår. Också Robinsons romaner handlar om människor som blivit skadade.
– När vi läser kan vi ibland behandla våra egna sår, vi kan spegla våra egna smärtor i dem som författaren lyfter fram.

Romanen Gilead handlar om pastor John Ames, en gammal man som verkar och bor i den lilla staden Gilead. Hans första fru dog i en förlossning, liksom barnet. Alla hans syskon är döda. Han har gift sig med den betydligt yngre Lila, som också haft ett svårt liv.
– Robinsons böcker handlar om människor med trasiga liv. De handlar om hur man ska hitta mening eller hopp – om hur man ska orka leva trots att det finns så mycket smärta.

Boken handlar mycket om hur pastor John Ames diskuterar trosfrågor med sin kollega och vän.
– Tron är inte påträngande hos Robinson. Prästerna predikar visserligen, men tron är inte något som påtvingas någon utan något man grubblar över. Tron är snarare någonting som föds ur gemenskapen och samhället. Där finns en kyrka, och man går i den, och kyrkan har en lära, och man sitter på verandan och funderar på varför vi lider, varför vi finns här på jorden.

Själv forskar hon i hur Robinson skriver om nåd.
– Det som fascinerar mig med de här böckerna är att de är så vackra. Jag njuter av hur skickligt Robinson använder språket och av att hitta samband. Jag tycker om att tron får vara intellektuell i Robinsons böcker. Man grubblar över den och talar om den. Vad betyder predestinationsläran? Vem räddas? Vad betyder dopet? Man talar inte lättvindigt om tro, den blir inte för enkel.

Egentligen är det märkligt att man kan skriva en bestseller om två gamla präster som på femtiotalet sitter ute på prärien och frågar sig hur de lyckats med sitt arbete.
– Och människor läser de här böckerna! Också ateister läser dem. Det tycker jag är väldigt speciellt.

Elina Takala har alltid varit intresserad av hur människor med svåra förluster bakom sig lever sina liv. Gilead-trilogin handlar mycket om skam och skuld och sorg.
– Hur hittar man hopp? Hur håller människor ihop? Var hittar de glädje och mening? Min forskning handlar om nåd, men jag tänker att de här böckerna egentligen handlar om hur man lever sitt liv, med allt det lidande livet innebär.

Elina Takala var hemmamamma i nästan tio år. Under de åren hade hon sällskap vid sandlådskanten av en grupp andra mammor som också läste mycket.
– Jag minns att jag satt i parken och läste Siri Hustvedts bok The Sorrows of an American, och jag sa till min kompis att det var en väldigt sorglig bok. Kompisen svarade att det borde jag ju ha insett redan när jag såg titeln. Tidigare hade samma kompis sagt till mig: Jag känner ingen som tar saker lika hårt som du.

Men hon vill ta saker hårt. Hon vill fundera, hon gillar att det inte finns enkla svar.
– Jag tackar Gud för min känslighet, för jag tror att den hjälper mig att lyssna och inte peta på folk med alltför hårda ord.

I skönlitteraturen letar hon efter tröst och hopp. Det händer att hon känner igen romanpersoner när hon går på stan.
– När man läser en roman går man in i en fiktiv värld, men man märker snabbt att de människor som befolkar romanerna också finns i det verkliga livet. Böcker handlar på något vis om mänsklighet. Sist och slutligen tror jag att våra sår ser ganska likadana ut: de kan handla om ensamhet, om känslan att bli övergiven, att inte duga, att vara fel, att stå utanför en gemenskap. Eller en rädsla för att hela tiden drabbas av en katastrof. Och vi vet ju alla att något hemskt när som helst kan hända! Hur ska man leva med den vetskapen, hur ska man klara av att leva så att man ändå är glad och tacksam och hoppfull? Hur ska man dela med sig av sin kärlek?

För Marilynne Robinson är den stora frågan i kristendomen hur vi handlar mot vår nästa.
– När hon skriver om hur vi ska bemöta varandra använder hon ordet ”reverence”, vördnad. Vi har våra sår, vi har våra rädslor – och samtidigt får vi inte krypa ihop och bara se inåt. På engelska säger man love well, älska väl. Det bästa vore om vi kunde älska människor väl, både dem som finns nära oss och dem som finns längre borta.

Sofia Torvalds



KÄRLEK. De bad båda på varsitt håll, Kristoffer Streng i Finland och Jenny Nyqvist-Streng i Sverige, om att hitta en livskamrat. Någon som älskade Gud, någon som var musikalisk, någon med samma värderingar. Då såg Kristoffer en video på Youtube. I vår är de aktuella med sin första gemensamma skiva. 6.3.2024 kl. 10:00
Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01
Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00