Lisa Enckell blir församlingspastor i Berghäll.

Kyrkan måste förändras

församlingsliv.

Gud har humor, säger Lisa Enckell. I höst ställde hon upp i biskopsvalet i Borgå stift, nu har hon bland 45 sökande utvalts att sköta en ettårig församlingspastorstjänst i den finska församlingen i Berghäll.

18.10.2019 kl. 11:49

– Att jag sökte tjänsten var en naturligt följd på biskopskampanjen. I kampanjen talade vi för arbete bland unga vuxna. Och när församlingen i Berghäll hade en jättebra annons där de efterlyste kreativitet och någon som ville jobba för unga vuxna så tänkte jag: jag söker. Det var 45 andra som sökte det jobbet – ett ettårigt församlingspastorsvikariat! Jag fick det.

Du jobbar just nu som finsk redaktör på Yle. Lämnar du ett jobb som du trivs med bakom dig?

– Jag skulle inte ha jobbat i tolv år med kulturintervjuer, aktualiteter, djupintervjuer och personporträtt om jag inte trivts med det. Men Gud kallade mig via de underbara kvinnor som bad mig ställa upp i biskopsvalet. Det här jobbet är en fortsättning på samma kall. Det för mig vidare. Jag provar också mina vingar: Kan jag vara i en sådan här roll?

Vad drömmer du om med det nya jobbet?

– Det är ett jobb där jag ska göra mig själv obehövlig. Jag ska inte binda något vid mig själv. Jag ska vara möjliggörare. Tillsammans med unga vuxna skapar vi strukturer för unga vuxnas arbete. Det är egentligen det vi präster borde vara: möjliggörare och tjänare, inte upprätthållare av hierarkiska strukturer. Jag ska också sköta förrättningar och gudstjänster. De har mässa tre gånger per dag i Berghäll.

Unga vuxna är kyrkans utmaning och framtid. Kyrkan behöver dem, men hur kan kyrkan vara ett hem också för dem?

– Jag tror att om vi vågar ta människors frågor på allvar och verkligen lyssna på dem är det möjligt. Vad är det som attraherar dem i kyrkan? Vad är viktigt? På vilket sätt är det viktigt? Det är möjligt om vi kan berätta om hurdan gemenskap kyrkan och församlingen har på ett genuint och modernt sätt.

Handlar det om att i första hand bygga en gemenskap?

– På Berghälls församlings område i Helsingfors hör 46 procent till kyrkan. Majoriteten är under 40 år, på området bor många unga vuxna. Många distansarbetar och har inte arbetskamrater i närheten. Jag tänker på mig själv: Var hittar jag en gemenskap? Jag tror att olika typer av gemenskaper är sådant som kyrkan kan bidra med.

Tror du att det finns någon viss typ av andlighet, ett visst uttryck, som tilltalar unga vuxna?

– Det måste vi ta reda på. Det finns flera karismatiska församlingar i området, och de lockar speciellt unga vuxna med sina gudstjänster. Vad behövs? I församlingsrådet i Berghäll är tre fjärdedelar av medlemmarna unga vuxna. Det är det yngsta församlingsrådet i Helsingfors, kanske i hela Finland, och de är mina närmaste medarbetare. Tillsammans funderar vi på vad vi kan göra, och hur arbetet kan vara starkt lekmannastyrt.

Hur mycket kan man ge över till lekmän?

– Allt.

Kan man ge över mässan?

– Till största delen. Jag pratade nyss med en granne, en ung vuxen som är aktiv i en luthersk församling och som har rötter i Pingstkyrkan. Jag sa till honom: Nog behövs väl prästen till förrättningar? Och han sa: Nja. Ja konstaterade att vid vigseln är prästen också tjänsteman, det är en juridisk fråga. Men dop och begravningar? I och för sig har han rätt. Men om vi tänker på lutherska kyrkans traditioner så måste sakramenten förvaltas av en präst. Grannen jag pratade med sa också att Finland hör till de länder där vi har flest präster per capita. Vi har inte råd med de här strukturerna på lång sikt, vi måste göra en strukturförändring. Och vi måste skapa församlingar som har en hemkänsla. Teologerna finns till för att tjäna lekmännen med vissa uppdrag. Den struktur som vi har i kyrkan just nu är byggd på en god ekonomi och en rik kyrka.

Vad har du hittat i kyrkan, personligen, som varit viktigt för dig?

– En möjlighet till närvaro. En aning av evighet och hopp.

Nicklas Storbjörk



SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37