Carolina Lindström är tf kyrkoherde i Saltviks församling och Benny Andersson är kyrkoherde i Lemland-Lumparlands församling.
Carolina Lindström är tf kyrkoherde i Saltviks församling och Benny Andersson är kyrkoherde i Lemland-Lumparlands församling.

En åländsk kärlekssaga

kärlek.

Han är kontraktsprost, hon kallar sig kontaktsprost. Han bor i prästgården i Lemland, hon bor i prästgården i Saltvik. I februari ska de två kyrkoherdarna gifta sig.

19.9.2019 kl. 16:01

Carolina Lindström och Benny Andersson träffades för första gången när de åländska prästerna samlades för att välja prästassessor år 2016. Då var Carolina fortfarande församlingspastor i Saltvik, i april 2017 blev hon tf kyrkoherde.
– Jag hade aldrig träffat Benny tidigare. Jag minns bara känslan av att vara lägst i rang bland alla som satt på det mötet, jag var livrädd. Där satt kontraktsprosten, där satt Benny, kontraktsprostens sekreterare! Det var så höga män att jag bävade! Benny hade en tendens att ha brillorna nere på näsan, och så såg man när han fokuserade. Jag tyckte han var en fin sak att titta på, men det var förbjudet att titta på honom för han var så hög i status. Men jag var lite förtjust.

– Jag märkte nog inget av det på det mötet. Då var det ett år sedan min skilsmässa och jag var dubbelkyrkoherde och hade mycket jobb. Men blickarna fanns ju, säger Benny.
Carolina minns kyrkoherdekonferensen hösten 2017. Då satt hon bredvid Benny.
– Jag minns att han hade en orange slips. Den klädde honom väldigt bra.
Benny påpekar att slipsen snarare drog åt gult.

– Jag är sådan att jag gärna vill att folk skrattar år vad jag gör och säger, säger hon. – Speciellt när jag är förtjust i någon: ju mer de skrattar desto mer tänker jag att jag vinner någonting, jag måste få honom att skratta lite mer, för då är det ännu bättre. Så jag försökte vara rolig.
En gång i månaden träffades de tillsammans med andra kyrkoherdar, men mest satt de ju och pratade om olika bekymmer och utmaningar.
– Det var inte som att jag kunde sitta och fråga: Vad är din favoritfärg? säger hon.

Så när det kom till kritan var det Benny som fick ta initiativet till något mer. Hon visste ju inte heller om han var ledig – kanske det fanns någon han träffade?
– Jag konstaterade att det här är alldeles för stort för mig, jag ids inte. Jag är nöjd med att jag tittar på honom och njuter av att få se på honom, och om jag ser någon annan gå vid hans sida kommer jag att vara väldigt svartsjuk och sur, men jag får acceptera det och gå vidare, och mitt liv får vigas till Saltvik, säger hon.

– Jag fick ju vissa insikter i Carolinas liv under kyrkoherdekonferensen, minns Benny.
Då satt de och pratade till fyra–fem på natten. Sommaren 2017 bjöd Benny Carolina till sitt femtioårskalas, men då hade hon redan bokat en resa till Dragsvik, och alla biljetter var köpta.

När slog du sedan till, Benny?
– Nyårsafton, säger han.
Han hade fått en nyårssupé i present, och han bjöd Carolina på den.
– Jag var så stressad att jag drack väldigt mycket, medan han stirrade mig djupt i ögonen och försökte kommunicera. Jag var alltför upptagen av att tömma glasen, säger hon. – Men senare på kvällen fanns det inget mer att dricka och vi började stirra djupt i ögonen på varandra. Sedan började vi hålla varandras händer och prata ännu djupare tankar. Det blev nytt år, och under raketregnet (hon vänder sig till honom) sa du att du älskar mig. Så jag har ju på något vis bara följt efter och sagt: Vad bra! Vad kul!

– Det var liksom: det får bära eller brista. För jag visste ju inte, säger han. – Men genom att det blev besvarat …
Idag är de förlovade och bröllopsklänningen väntar på övre våningen i Lemlands prästgård (Bennys prästgård). Den 22 februari 2020 klockan två kommer biskop emeritus Björn Vikström att viga dem till man och hustru.
– Vi är två, och han har två kyrkor och vi har två församlingar och två prästgårdar.

Har folk kommenterat ert förhållande?
– Jag har fått blommor, Benny har fått kort. Folk har varit jätteglada. Jag har bara fått positiv feedback. Och människor säger till mig: Han är så snäll! Han är så bra! Och när jag säger att jag är ihop med Benny nu, så utbrister de: Du stannar kvar! Han är den som håller mig på Åland, säger hon.
De bor tillsammans varannan vecka. Carolina har mycket jobb i Saltvik, och är klockan åtta på kvällen när hon är klar sover hon i sin egen prästgård i Saltvik, tillsammans med sina husdjur: tre marsvin och två katter. Benny har sina barn, Elliot och Fina, hos sig varannan vecka.

Finns det något som gör att ni börjar gnata på varandra?
– Det finns en sak, säger Benny.
– Aj en sak! utbrister Carolina.
– Det har att göra med att jag är ålänning. Jag tycker hon pratar finska för lätt. Vi måste hålla fast vid vårt språk.
– Där finns en kultur- och tankeskillnad. Det finns en finsk sida hos mig som känns naturlig men som för Benny är främmande, säger Carolina, som är uppvuxen i Pargas och fick en intensivkurs i finska under sin tid i armén.

– Ja, fortsätter hon, och sen är det ju städningen …
– Jag är pedant. Men därför har vi ju två ställen, skrattar han. Jag vill ha ordning och reda, och det är väl därför som församlingen fungerar, för att jag styr den med samma hand. Jag vill veta vilken mapp jag ska gå till och var jag hittar grejer.

Carolina säger att hon jobbat med att ha ordning och reda både i armén och när hon jobbat som städerska.
– Det tänkte jag när jag träffade henne: hon har varit militär så jag kommer att få uppleva ordning och reda när jag kommer hem. Vilken besvikelse! säger han och gapskrattar.
Carolina gör en gest med armen, en gest som omfattar den vackra inredningen i Lemlands prästgård.
– Allt det här – kristallkronor och fluffiga gardiner och tavlor – det är han. Det är han som fixar och byter sånt. Jag tycker att gardiner är onödiga. Varför ska jag ha gardiner? De tjänar inget annat syfte än att de syns. De kostar bara pengar. Så han har fört gardiner in mitt hus!

Han har fört gardiner in i ditt liv.
– Till och med det! säger Benny.
– Det var en massa saker som hände när han kom in i mitt liv. Stolen skulle vara där och gardinerna skulle vara den här och den stilen, och vi skulle putsa kristallkronan tillsammans, säger hon.

Var det inte skönt att någon kom och gjorde det vackert?
– Jag kände mig lite misslyckad. Han kom liksom in som Mary Poppins med sitt lilla paraply och sjöng och städade. Men det är ju också en sorts jämställdhet, säger hon.

De gillar att diskutera, argumentera och smågräla.
– I många fall när vi sitter och diskuterar kyrkoherdegrejer och reglementen, då blir det riktigt nördigt, äckligt snack. Ingen annan skulle orka lyssna på det, säger hon.
Efter bröllopet fortsätter de som nu: två kyrkoherdar i två prästgårdar. De tycker båda att det är viktigt att herden bor i sin församling.

Benny är purålänning, i hans ådror flyter enbart åländskt blod. Efter några år på Åland börjar också Carolina känna sig hemma där, även om hon fortfarande kan få en känsla av att titta på den andra kulturen som genom ett fönster, utan att vara riktigt delaktig.
– Jag kan ju aldrig blir purålänning, men Åland blir mer hem för mig. Jag känner att Åland kommer att vara min fasta punkt, och jag kommer alltid att återvända hit.

Sofia Torvalds



På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00