Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.
Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.

Vi har fjärmats från döden

Begravningsplatser.

Fjolårets sommar på Malms begravningsplats tvingade Kai Sadinmaa att möta sin dödsrädsla. Nu känns begravningsplatsen rik och levande.

31.10.2019 kl. 00:01

Det finns präster som går ut för att möta människor i köpcentrum, och så finns det präster som går ut för att möta människor på begravningsplatsen. Kai Sadinmaa tillhör den senare kategorin och sommarjobbade som begravningsplatspräst på Malms begravningsplats sommaren 2018. Hans uppgift var att finnas till för besökarna och för de anställda och han säger att han upplevde allt från small talk till väldigt djupa diskussioner.

– Begravningsplatser väcker många olika reaktioner. Det finns de som promenerar på begravningsplatsen för att de upplever att miljön får dem att må bra, men det finns också de som får ångest av begravningsplatser.
Många människor undviker begravningsplatser, men Sadinmaa tycker att det är bra att stiga över den där tröskeln.
Han har ordnat evenemang, till exempel filmförevisning, på Malms begravningsplats.

– Många tackade efteråt och berättade att det fick begravningsplatsen att kännas mera bekant och mindre obehaglig.
Det var just det här som var en av orsakerna till evenemangsveckan: Att närma sig döden och inte låta den vara ett tabu.

Har döden blivit främmande för oss?
– Inte slutgiltigt – förr eller senare måste vi ju alla möta den. Men vi har blivit fjärmade från döden. Vi dör på sjukhus och institutioner, långt borta från hemmet.

Sommaren på Malms begravningsplats resulterade i en bok, Kuolleiden kirja (De dödas bok), baserad på hans vandringar på begravningsplatsen. I somras genomförde han guidade vandringar på Malms begravningsplats varje vecka och stannade upp vid kända och mindre kända personers gravar.

– Vid vissa gravar kunde vi bli stående länge för att fundera på deras livsberättelser. Vi gick igenom universella frågor – var och en kunde säkert spegla sig själv i berättelserna.
För Sadinmaa är begravningsplatsen rik och levande – den innehåller alla sidor av livet. Han berättar att han i sin bok funderade över om sommaren bland gravarna skulle komma att hjälpa honom att leva klokare, att lämna bort det onödiga och att djupare älska och respektera livet och de människor han möter.

Hjälpte det?
– Absolut. Det blev en väldigt betydelsefull tid för mig. Det är som om man oundvikligen blir påverkad av att tillbringa tid bland gravarna. Jag var tvungen att möta min egen dödlighet och min dödsrädsla väldigt mycket den sommaren. Det fick mig att omvärdera hur jag levde mitt liv.


Tänder ljus hemma

Sadinmaa tycker om att fira Allhelgona genom att tända ljus – men det sker inte alltid på begravningsplatsen. Hans föräldrar och bror är begravda i norra Finland.
– Om jag inte har möjlighet att tända ljus på deras gravar brukar jag tända ljus för dem i mitt hem. Det är ett praktiskt sätt att komma ihåg dem, dessutom trivs jag inte i stora folkmassor. Å andra sidan kan det vara fint med mängden människor på begravningsplatsen under Allhelgona – här är vi alla samlade för att komma ihåg våra anhöriga.

Erika Rönngård

Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Slutet nått