Furahakören samlas med jämna mellanrum till övningsveckoslut – den här gången i Lappvik.

De stavar gemenskap på många språk

Jubileum.

I Furahakören bygger man relationer till varandra och till Gud.

6.9.2019 kl. 12:14

År 2013 var Furahakören utan dirigent.
– Vi hade ett uppträdande som bokats ett och ett halvt år tidigare, men ingen dirigent. Jag diskuterade det med en kompis, jag sa att mitt hjärta brinner så för den här kören, den är Guds verk, vi måste lösa det här. Och min kompis sa: ”Varför frågar du inte Fiona?”, berättar Nina Forss, som sjungit i kören sedan början av 2000-talet.

Så hon frågade Fiona.
– Jag sa inte ja genast, jag lovade be. Men det är farligt att be, skrattar Fiona Chow, som varit dirigent för kören sedan dess.

Furahakören grundades av Gunvor Helander år 1974, och bestod av en liten grupp av unga sångare. Den blev Finska Missionssällskapets svenskspråkiga kör, och dess uppdrag var att väcka intresse för mission. Småningom växte den, på 80-talet fyllde den en hel buss. Sen krympte den igen.
– När Furahakören började sjunga sånger från andra kulturer var det ovanligt. Men idag sjungs afrikanska eller asiatiska sånger i vilken kör som helst. Så varför behövs kören idag? frågar Jan Hellberg, en av körens tidigare och långvariga dirigenter.

Hans svar är att den behövs för det arbete den gör idag: integrera olika kulturer och musikstilar och människor i våra kyrkor. Fiona Chows modersmål är engelska och i kören talar man engelska, svenska och finska. Chow menar att Furaha kan vara ett integrationsinstrument, och integration motverkar utanförskap. I kören sjunger också finskspråkiga, och alla språkgrupper lär känna varandra på övningarna.
– I huvudstadsregionen är integrationsspråket nästan alltid finska, och invandrare får lätt den bilden att svenskspråkiga är lite speciella. Jag kan få höra: Varför umgås du med finlandssvenskar? Då säger jag: Kom med i min kör så ska du få se att finlandssvenskar faktiskt är jättetrevliga!

Jan Hellberg arbetar som bäst på en doktorsavhandling i musikvetenskap. Den handlar om hur musicerandet i evangelisk-lutherska kyrkan i Namibia präglats av både internationella och lokala influenser.
– Jag tycker det är jätteintressant att fundera på vad vi egentligen gör när vi musicerar – vi bygger relationer. I kyrkliga sammanhang är en av dem relationen till Gud. Hur vi musicerar färgas av och påverkar våra uppfattningar av de här relationerna, säger han.

Han tänker på Namibia, som var det första arbetsfältet för det nygrundade Finska Missionssällskapet.
– Jag vågar påstå att kyrkan i Namibia är den mest finskinfluerade kyrkan någonstans – utanför Finland. De finska missionärerna gjorde i början det misstaget att de översatte ord – psalmer och bibelord – men inte musikstil.

Men när han tänker på sin forskning inser han att det är ett lika stort misstag att tycka att de lokala kyrkorna till exempel i Namibia enbart får sjunga sin lokala musik.
– Det är också ett slags kulturimperialism.

För Fiona Chow är det viktigt att kören förenar olika musikstilar och sångtraditioner, att den går över språkgränser, att den lockar dem som är intresserade av mission och dem som ännu inte vet att de är intresserade av mission.
– Det är mitt hjärtas längtan som kristen att vi blir ett med Jesus, och därför är gemenskapen i kören jätteviktig. Gemenskapen vi har med varandra, och med Gud.

Kören firar 45-årsjubielum den 16–17 november. På lördag blir det en sits för gamla medlemmar, och sedan festmiddag i Högbergssalen vid Johanneskyrkan i Helsingfors från kl. 14 framåt. På söndag blir det festmässa kl. 12 i Johanneskyrkan. De av körens tidiga medlemmar som inte fått info om jubileet kan mejla nina.forss35@gmail.com.

Kören välkomnar nya medlemmar. Terminsstart 7 september. Kontakta furahadirigent@gmail.com för mer information.

Sofia Torvalds



teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47

massmedier. Tidningen Kirkko ja kaupunki har fällts av opinionsnämnden för massmedier för att ha avlägsnat en omstridd kolumn om köttproduktion från tidningens webbsida. 13.4.2021 kl. 10:24

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

Förnyelse. "Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?" 14.4.2021 kl. 09:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39