Julen Àr glÀdje, sorg och gemenskap

jul.

Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag.

22.12.2017 kl. 09:39

Då Lisa i Bullerbyn lägger sig kvällen innan julafton är hon bekymrad. Det är så stökigt, hur ska den rätta julstämningen infinna sig?

På morgonen då hon har vaknat är allt som det ska vara. Det creppade pappret är virat kring spiselkransen, granen är klädd och alla ljusen är tända.

Då jag var barn gladdes jag med Lisa.

Nu är jag fyrtio och förundras över Lisas mamma som städat hela natten.

I ”Lycklige Alfons Åberg” har Alfons och hans pappa tråkigt. Julen är över, det finns inget att se fram emot. Kloka farmor påpekar att om inget är tråkigt kan inget heller vara roligt, och snart ringer Alfons kompis på dörren.

På den sista bilden leker Alfons och Viktor med småbilar. Farmor och pappa bär ut julgranen.

Då jag var barn förstod jag Alfons som längtade efter sällskap.

Nu är jag fyrtio och den som sopar upp barren.

Tiden passerar obönhörligt, och perspektivet förändras.

En av de sista jularna farmor levde fick hon en grötkastrull med inbyggt vattenbad. Jag var nio år och fick min första kamera. Jag fotograferade henne där hon satt i soffan med kastrullen i knäet.

Det var första julen utan farfar. Farmor ler knappt på bilden.

Sådan är julen. Grötkastruller, presentpapper och gran med barnbarn i ring. Mitt i allt ett stråk av ledsenhet så stark att man knappt orkar le. Sorgen handlar både om saknad, och påminnelsen om att världen fortsätter utan.

Vi har aldrig snapsat i mitt hem, nej herremintid. Däremot läste farmor alltid samma dikt av Zacharias Topelius. När hon dog tog pappa över.

Nu är det min man som läser dikten, för jag blir alltid så märkligt tjock i rösten vid inledningsorden ”Du gav mig, Herre, ditt överflöd:/ett älskat hem och ett dagligt bröd,/frid, hälsa, glädje och helga orden./Vi bedja nu för all sorg på jorden.”

Dikten fortsätter med en uppräkning av alla som är potentiellt olyckligare än man själv är: ”för dem som frysa i vinternatten, för dem som sjunka i havets vatten, (---) för dem som vandra vid tiggarstavar, för dem som sörja vid kära gravar, (---) för de vansinnigas mörka natt,/för dem som mist sina ögons skatt”.

Skulle det materialistiska överflödet för en sekund ha satt sprätt på mitt sinne, bottnar jag alltid i verkligheten bortom de krusade snörena då jag lyssnar.

Vi har inte längre möjlighet att fira jul i min hemstad, resan är för lång, det blir för stressigt, och jag är vuxen nu. Jag får klara mig.

Men som jag längtar hem!

Jag längtar efter skinkan som tas ut ur ugnen vid midnatt, jag längtar efter risgrynsgröten med tusen mandlar, jag längtar efter att tillsammans med alla andra nykarlebybor sjunga Topelius psalm ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt”.

Det är något alldeles, alldeles speciellt.

Kantorn tar i på slutversen och församlingen tar i ännu mer: ”till hög, till låg, till rik, till arm/kom glad och hjärtevarm”.

Och sen går man ut, och snön faller och det finns inget i världen att längta efter.

Ibland undrar jag om inte all den där carpe diem-hysterin är en komplott av marknadskrafterna.

Vilken färg har din jul i år? frågade en annons från en inredningsbutik och jag tänkte: helst exakt samma som förra året. Traditioner och mormors virkade tomtekalender får inte kapitalismens jul att snurra. Därför måste julen byta färg minst en gång i året.

Att vara nöjd, att vara lugn, att njuta av det som varit och det som är, blir kontroversiellt.

Att vägra byta färg på julen, i vetskapen om att det faktiskt inte spelar någon roll.

Vi har som tradition att hänga änglar i granen för de som dött under året. Ett vidrigt år med fyra begravningar fick jag skaffa storpack. Men där hänger de nu: Jonas, Joel, Alvar, Edvin, Svea, Lina, Kika.

Ska verkligen julen interfolieras av döda kära som änglar i granen?

Ja, verkligen. Det är människor jag tyckt om, det är människor som format mig och oss, det är människor jag aldrig vill glömma.

På julen ska vi unna oss att blicka bakåt.

Det var den där julen då pappa glömde mig vid julkyrkan.

Det var den där julen då min bror tappade skålen med plommonkräm över soffkuddarna.

Det var den där julen knäcken fastnade i plomben, den där julen alla hade magsjuka, den där julen då mitt barn var fyra månader, den där julen då det var glashalt, den där julen då granen välte, den där julen då alla kom hem, den där julen som var första utan.

Den där julen amaryllisen blommade, den där julen vi renoverade, den där julen vi knyckte gran, den där julen det snöade så mycket att vi inte kunde knycka gran.

Det är så många jular som passerat.

Julens bön är inte att den om en perfekt jul.

Nej, det är att den här julen ska vara gemenskap. Och gemenskap, det kan man få också då man minns året med den torra skinkan, eller året då julkrubban brann upp. Alla år vi varit tillsammans.

Julen är här, och nu. Men också förra året, och året dessförinnan, och i alla människor vi älskat och älskar.

Minns du? Ja, jag minns.

Karin Erlandsson

flyktingar. Migri tar sig makten att döma om konverterade asylsökande är kristna eller inte. De anser att de bättre kan bedöma om en konvertit förändrat sitt liv på basis av ett dagslångt samtal än vi som umgåtts med honom regelbundet under ett helt år. 22.3.2018 kl. 07:07
Biskop Björn Vikström hoppas få en tjänst vid Åbo Akademi.

tjĂ€nst. Biskop Björn Vikström har sökt en universitetstjänst. Blir han vald siktar han på att tillträda i augusti–september 2019. 14.3.2018 kl. 09:27
Hilkka Olkinuora menar att den enkla, avskalade retreaten utvidgar vår bild av 
gemenskapen.

retreat. Villkorslös gemenskap och kravlös tystnad går inte att hitta i det hektiska arbetsliv och den jäktiga vardag som så många av oss lever i. Men de erbjuds på retreaten, som är en plats för vila och helande. Det konstaterar pastor Hilkka Olkinuora, som själv får kraft av att regelbundet delta i retreat ett par gånger per år. 2.3.2018 kl. 11:12

Ă€rkebiskopsval 2018. På förhand var det bäddat för en oviss andra omgång mellan Luoma och Vikström i ärkesbiskopsvalet med ett litet övertag för Luoma. Nu blev marginalen större än väntat. 1.3.2018 kl. 15:37
Tapio Luoma, vår nästa ärkebiskop.
 

Ă€rkebiskopsval 2018. Tapio Luoma är vald till ny ärkebiskop. I den andra valomgången idag valdes Esbobiskopen Luoma med 374,667 röster mot Borgåbiskopen Björn Vikströms 292,333 röster. 1.3.2018 kl. 14:29
Många poströstade redan i den första omgången. Så här såg det ut då på domkapitlet i Borgå.

Ă€rkebiskopsval. Följ med valet på Kp! 1.3.2018 kl. 13:19
Daniel Ainasoja med apparaten som de flesta synskadade tar emot sin taltidning i.

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02
Säg din åsikt!

enkĂ€t. Vad tyckte du om denna veckas nummer av KP. För att utveckla tidningen gör vi under vintern några enkäter för att få en tydligare uppfattning om vad ni läsare gillar att läsa. Vi är jättetacksamma för att du tar dig tid! 22.2.2018 kl. 09:47
En känsla av frid kan vara ett tecken på att du är på rätt väg.

Guds ledning. Att fatta stora livsbeslut hör till det mest skrämmande som finns. 15.2.2018 kl. 12:44
Slutet nÄtt

kyrkostyrelsen. Brändö-Kumlinge församling och Ålands södra församling har fått prövningsbaserat understöd av Kyrkostyrelsen. 7.6.2018 kl. 09:32

Saltvik. Peter Blumenthal får inte bli kyrkoherde i Saltvik. 7.6.2018 kl. 09:29

UtmĂ€rkelse. Kyrkans första jämlikhetspris har tilldelats Satu Saarinen, domprost i Uleåborgs stift. 24.5.2018 kl. 08:00