"Hon har lärt mig att den som vågar visa sig sårbar har allt att vinna"

När jag var nästan femton år var jag på konfirmandläger på Pörkenäs lägergård. Mitt mål var egentligen inte att lära känna Jesus bättre, mitt mål var att lära känna den pojke som jag hade varit kär i på avstånd i flera månader. (Jag lärde för övrigt känna honom, men jag lärde också känna det faktum att han var väldigt okär i mig.)

Några år senare var jag på konfirmandläger igen, den här gången som hjälpledare. Jag hade lärt känna Jesus bättre och jag minns inte att jag skulle ha haft något egentligt mål alls, men plötsligt fanns hon bara där. Min Emmi. Hon som kom att bli en av mina allra bästa vänner.

Vi var väldigt olika. Jag var lite för högljudd, hon mera stillsam. Jag hade egentligen bara pojkkompisar, hon vågade knappt prata med pojkar. Hon var modigare än jag på alla andra sätt, men det kan hända att hon inte visste det. Också idag är vi på många sätt väldigt olika. Hon är bättre än jag på nästan allt och ändå verkar hon tycka att det är fint att få vara min vän. Jag förstår det inte, men jag förstår att vara tacksam.

Emmi har lärt mig massor.

Hon har lärt mig att man kan ha stor integritet och starka åsikter och samtidigt ha det mjukaste och största och varmaste av hjärtan. Det är en sällsynt kombination, en sällsynt bra.

Hon har lärt mig att människan alltid är viktigare än åsikten och att vi inte behöver tycka lika för att tycka om.

Hon har lärt mig att människan alltid är viktigare än åsikten och att vi inte behöver tycka lika för att tycka om.

Hon har lärt mig att den som vågar visa sig sårbar har allt att vinna. Vi delar vårt vackraste och vårt fulaste och vårt svåraste med varandra. Det finns ingenting jag inte vågar säga åt henne och att det finns någon som vet allt och ändå aldrig tittar bort … Det är stort. Det är enormt.

Hon har lärt mig att det går att finna skönhet och tacksamhet och glädje i ett liv där smärta och sjukdom begränsar.

Hon har försökt lära mig att börja tänka på lunchen redan när frukosten är undandukad, men i just det fallet är jag en ganska dålig lärling.

Hon har också försökt lära mig att ta hand om mina nagelband, och i just det fallet är jag helt värdelös.

Jag visste inte att jag (och mina nagelband) behövde henne, men jag tror att Gud visste. Att få ha en vän som Emmi är att få känna doften av himlen redan här på jorden.

Grattis på 40-årsdagen, min älskade Emmi!