Julen är glädje, sorg och gemenskap

jul.

Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag.

22.12.2017 kl. 09:39

Då Lisa i Bullerbyn lägger sig kvällen innan julafton är hon bekymrad. Det är så stökigt, hur ska den rätta julstämningen infinna sig?

På morgonen då hon har vaknat är allt som det ska vara. Det creppade pappret är virat kring spiselkransen, granen är klädd och alla ljusen är tända.

Då jag var barn gladdes jag med Lisa.

Nu är jag fyrtio och förundras över Lisas mamma som städat hela natten.

I ”Lycklige Alfons Åberg” har Alfons och hans pappa tråkigt. Julen är över, det finns inget att se fram emot. Kloka farmor påpekar att om inget är tråkigt kan inget heller vara roligt, och snart ringer Alfons kompis på dörren.

På den sista bilden leker Alfons och Viktor med småbilar. Farmor och pappa bär ut julgranen.

Då jag var barn förstod jag Alfons som längtade efter sällskap.

Nu är jag fyrtio och den som sopar upp barren.

Tiden passerar obönhörligt, och perspektivet förändras.

En av de sista jularna farmor levde fick hon en grötkastrull med inbyggt vattenbad. Jag var nio år och fick min första kamera. Jag fotograferade henne där hon satt i soffan med kastrullen i knäet.

Det var första julen utan farfar. Farmor ler knappt på bilden.

Sådan är julen. Grötkastruller, presentpapper och gran med barnbarn i ring. Mitt i allt ett stråk av ledsenhet så stark att man knappt orkar le. Sorgen handlar både om saknad, och påminnelsen om att världen fortsätter utan.

Vi har aldrig snapsat i mitt hem, nej herremintid. Däremot läste farmor alltid samma dikt av Zacharias Topelius. När hon dog tog pappa över.

Nu är det min man som läser dikten, för jag blir alltid så märkligt tjock i rösten vid inledningsorden ”Du gav mig, Herre, ditt överflöd:/ett älskat hem och ett dagligt bröd,/frid, hälsa, glädje och helga orden./Vi bedja nu för all sorg på jorden.”

Dikten fortsätter med en uppräkning av alla som är potentiellt olyckligare än man själv är: ”för dem som frysa i vinternatten, för dem som sjunka i havets vatten, (---) för dem som vandra vid tiggarstavar, för dem som sörja vid kära gravar, (---) för de vansinnigas mörka natt,/för dem som mist sina ögons skatt”.

Skulle det materialistiska överflödet för en sekund ha satt sprätt på mitt sinne, bottnar jag alltid i verkligheten bortom de krusade snörena då jag lyssnar.

Vi har inte längre möjlighet att fira jul i min hemstad, resan är för lång, det blir för stressigt, och jag är vuxen nu. Jag får klara mig.

Men som jag längtar hem!

Jag längtar efter skinkan som tas ut ur ugnen vid midnatt, jag längtar efter risgrynsgröten med tusen mandlar, jag längtar efter att tillsammans med alla andra nykarlebybor sjunga Topelius psalm ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt”.

Det är något alldeles, alldeles speciellt.

Kantorn tar i på slutversen och församlingen tar i ännu mer: ”till hög, till låg, till rik, till arm/kom glad och hjärtevarm”.

Och sen går man ut, och snön faller och det finns inget i världen att längta efter.

Ibland undrar jag om inte all den där carpe diem-hysterin är en komplott av marknadskrafterna.

Vilken färg har din jul i år? frågade en annons från en inredningsbutik och jag tänkte: helst exakt samma som förra året. Traditioner och mormors virkade tomtekalender får inte kapitalismens jul att snurra. Därför måste julen byta färg minst en gång i året.

Att vara nöjd, att vara lugn, att njuta av det som varit och det som är, blir kontroversiellt.

Att vägra byta färg på julen, i vetskapen om att det faktiskt inte spelar någon roll.

Vi har som tradition att hänga änglar i granen för de som dött under året. Ett vidrigt år med fyra begravningar fick jag skaffa storpack. Men där hänger de nu: Jonas, Joel, Alvar, Edvin, Svea, Lina, Kika.

Ska verkligen julen interfolieras av döda kära som änglar i granen?

Ja, verkligen. Det är människor jag tyckt om, det är människor som format mig och oss, det är människor jag aldrig vill glömma.

På julen ska vi unna oss att blicka bakåt.

Det var den där julen då pappa glömde mig vid julkyrkan.

Det var den där julen då min bror tappade skålen med plommonkräm över soffkuddarna.

Det var den där julen knäcken fastnade i plomben, den där julen alla hade magsjuka, den där julen då mitt barn var fyra månader, den där julen då det var glashalt, den där julen då granen välte, den där julen då alla kom hem, den där julen som var första utan.

Den där julen amaryllisen blommade, den där julen vi renoverade, den där julen vi knyckte gran, den där julen det snöade så mycket att vi inte kunde knycka gran.

Det är så många jular som passerat.

Julens bön är inte att den om en perfekt jul.

Nej, det är att den här julen ska vara gemenskap. Och gemenskap, det kan man få också då man minns året med den torra skinkan, eller året då julkrubban brann upp. Alla år vi varit tillsammans.

Julen är här, och nu. Men också förra året, och året dessförinnan, och i alla människor vi älskat och älskar.

Minns du? Ja, jag minns.

Karin Erlandsson



Kvartetten som vigdes till tjänst var Joakim Oldmark, Tuomas Toivonen, Eva Ahl-Waris och Kirsi Saarinen.

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18
Stina Lindgård, Rolf Steffansson och Maria Sten har fått titeln "prost", en hederstitel för en förtjänt präst.

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46
Fram till slutet av november hade 20 339 barn under ett år döpts i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06
Carola Juselis vet vad det är att mista ett barn man aldrig riktigt hunnit lära känna.

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01
Under namnet Mindyjoysbokhylla inspirerar Mindy till läsning på Instagram och Facebook.

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21
Intervju med Kateryna Dunjak utanför Kiev i december 2019. Här besöker Dunjak döttrarnas grav. Anna-Lena Laurén till vänster.

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26
Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58
Som en del av försoningsprogrammet tar Musalaha deltagarna ut på utfärder i öknen. Den här bilden är från ett tidigare år.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00
Många av oss känner oss särskilt ensamma kring jul, det är inget man är ensam om säger pastorn Markus Österlund.

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59
Niklas Wallis (till vänster) är kyrkoherde i Kronoby. År 2024 får han stöd av de pensionerade herdarna Timo Saitajoki och Anders Store.

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou växte upp med hemspråken finska och grekiska, men jobbar nu på svenska.

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
Musikern Jukka Leppilampi har varit en aktiv artist i fyra decennier.

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38
Det som är omöjligt att förlåta kan kanske försonas, säger Patricia Tudor-Sandahl.

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55