Våga fråga

Våra barn har nyligen flyttat hemifrån och min man och jag har haft skilt semesterprogram, eller firat semester med vänner och släkt. Äter vi middag på tumanhand har vi inte ett ord att säga till varandra. Finns det hopp om att vi ska hitta tillbaka till varandra?

Jan-Erik ”Nanne” Nyberg är familjerådgivare och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.

SVAR: Du kanske någon gång har hört talas om ”det tomma boets syndrom”. Det är just den erfarenheten du beskriver. Det kan kännas skrämmande att märka hur stor roll de gemensamma barnen haft som sammanhållande kraft i parrelationen.
I bästa fall kan det här bli en möjlighet till en nystart, om ni båda är motiverade att göra något för er relation. Hur svarar du själv på den frågan, vad föreställer du dig att din man skulle svara? Han kanske är lika orolig som du för känslan av tomhet, lika osäker på hur han ska hantera den.

Ett positivt sätt att hantera situationen är att prata om och göra sådana saker som ni har gjort tidigare tillsammans, sådant som förde er samman. Börja prata med varandra i vardagen, inte bara om praktiska saker, men ge ord och visa positiva känslor för den andra när de glimtar till. Det ger en grund för att också kunna tala om svårare och mindre behagliga känslor och tankar. För det behöver ni också kunna.

Det som krävs i det här skedet är uthållighet från båda parter och förmåga att uthärda känslor av motvilja, besvikelse, ilska, sorg. Prata med varandra om dessa känslor så att ni blir tydliga för varandra. Ni behöver bli bekanta med varandras inre.

Det låter kanske absurt efter ett långt liv tillsammans, men jag tror det är just det som saknas mellan er just nu. När vi har levt ett långt liv tillsammans har vi väldigt många bilder av den andra, oss själva och vår relation i vårt inre. Men en relation bygger alltid på nuet. De inre bilderna är bara ”virtuella” bilder, de kan vara till hjälp, men bilderna ÄR inte den Andre, det sker inget verkligt möte om vi bara bollar med bilderna. Just den här förmågan att se skillnad på det som är min bild av dig, och att se dig som den Andre är själva nyckeln tillbaka till relationen.

Och en sista sak. Släpp taget om bitterhet och besvikelser. I somras arbetade jag med att få något att växa på en leråker av muddermassa. För att neutralisera den sura leran körda jag ner ett ton kalk i leran. Det kändes vansinnigt, men det ledde till att jag kunde så gräs. Försonlighet och generositet, både mot dig själv och din partner är som kalk för den sura leran i vårt inre.