Recensioner

Bok: Det luktar inte. Antologi om pengar och ångest.

Sofia Torvalds
Det är länge sedan jag blivit så provocerad av en bok som jag blev av antologin Det luktar inte. Det har givetvis att göra med ämnet: pengar. Att diskutera pengar väcker frustrationer och aggressioner till och med hemma vid köksbordet – hur ska det inte gå då man måste plöja igenom tio personers utläggningar kring sina privatekonomier eller deras syn på pengarnas plats i världsordningen?

Roligast är (förstås) att läsa om dem som har lite pengar eller mest bara skulder. Svårast har jag för Ronja Boijes mycket välskrivna text om sin vadderade vardag. I dagar efteråt går jag omkring och ojar mig över att en 24-åring kan ha över 11 000 euro på sitt brukskonto. På sitt brukskonto! (Jag har aldrig haft så mycket pengar på något konto alls.)
Det som händer är det som ska hända när man läser en antologi: man drabbas, funderar, speglar texterna mot sitt eget liv.

Jag tycker synd om dem som inte kan hålla i sina slantar (eftersom de inte är mina barn eller män, i så fall skulle jag gnissla tänder). Jag irriterar mig över de sparsamma, de förnöjsamma, de som alltid får det att gå ihop, de som fått mer (än jag) och har mer.

Och så förvånas jag över att ingen tycker om pengar. Här finns inte en enda text som skulle handla om en människa som njuter av att se på sina kontoutdrag, som konsumerar utan dåligt samvete eller utan att psykologisera över sina barndomstraumor. Här finns ingen lycklig investerare. Är det för att sådan verksamhet luktar så illa att man inte kan skriva om det i intellektuellt sällskap?

Jag hade gärna läst mer om det kristna bekymmerslöshetsidealet: alltså den där typen av människor som bara använder pengar som medel och som helt sorglöst ger bort det mesta till fattiga och räknar med att Gud nog …ja, ni vet. Malin Klingenbergs text kommer kanske närmast det idealet.

Men det är intressant alltihop. Mycket intressant.
Ett minus är att en av bokens mest genomtänkta texter, skriven av Perttu Häkkinen, är skralt översatt från finskan och känns stel och svårläst.

Det luktar inte. En antologi om pengar och ångest. Redaktörer Andrea Svanbäck och Julia Wiræus. Söderströms 2012.


Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31