Recensioner
Bok: Flickan som blev fel
Sofia Torvalds
Karin Ehrnrooths självbiografiska bok Flickan som blev fel kan läsas på många sätt. Den är en barndomsskildring, ställvis öm, bitvis bedrövad, ibland skakande. Den är också en uppgörelsebok, en bok om en familj med alla familjens skador och hemligheter, och ibland andas texten något som är mer än bitterhet, rentav hämnd. Dessutom är Flickan som blev fel en bok om ätstörningar, och en bra och viktig bok om ätstörningar dessutom.
Karin Ehrnrooth är fotograf och konstnär, och hon skriver målande i scener som är både vackra och skrämmande. Man ser mamman med de tunna strumporna och det omsorgsfullt tuperade håret kvarfrusen i det kök där hon mot sin vilja tvingas laga mat åt sin familj medan hon läser en tidning som handlar om det liv hon förlorat: ett liv som hovdam, ett liv där hon bodde i ett slott med vallgrav och fick vara vacker och fin i lugn och ro. Den äldsta dottern tittar längtansfullt på sin mor från sitt undangömda rum bakom köket. Men dörren måste stängas: det drar på moderns eleganta vader.
Den älskade fadern, generalen, har ett explosivt humör och tvingas in i rollen som bestraffare. Far och dotter längtar efter varann i hemligt samförstånd, men ingendera vågar överbrygga avståndet.
Ehrnrooth skildrar en familj där man inte får skämma ut sig, skrika, säga emot, ljuga eller på något annat sätt dra vanära över de egna. När flickan snattar godis från butiksbilen för att fylla igen det där gapande hålrummet som skriker efter ömhet men proppas full med mat, då tittar tanten i butiksbilen på henne med desperation och oro. De vet båda vad hon tagit. Men det är otänkbart att anklaga generalens dotter för stöld.
Om man läser boken som en historia om hur en ätstörning utvecklas blir man glad över berättelsens djup. Symptombeskrivningar får vika undan för en insiktsfull beskrivning av hur en flicka ”blir fel”, hur hon lär sig att se på sig själv som någon som är utanför all gemenskap, förvriden och så osäker att hon måste bli flera jag för att överleva.
Pappa generalen rensar i trädgårdslandet iklädd sin slitna uniform från fortsättningskriget. Flickan blir också en soldat, syndabocken som offrar sig för sin familj.
Jag irriteras ställvis av det lite krångliga språket med en del småfel: boken skulle ha mått bra av en grundlig genomgång av svenskan.
Men Karin Ehrnrooth har skrivit en fängslande bok som är otroligt nyttig läsning för alla flickmammor.
Karin Ehrnrooth är fotograf och konstnär, och hon skriver målande i scener som är både vackra och skrämmande. Man ser mamman med de tunna strumporna och det omsorgsfullt tuperade håret kvarfrusen i det kök där hon mot sin vilja tvingas laga mat åt sin familj medan hon läser en tidning som handlar om det liv hon förlorat: ett liv som hovdam, ett liv där hon bodde i ett slott med vallgrav och fick vara vacker och fin i lugn och ro. Den äldsta dottern tittar längtansfullt på sin mor från sitt undangömda rum bakom köket. Men dörren måste stängas: det drar på moderns eleganta vader.
Den älskade fadern, generalen, har ett explosivt humör och tvingas in i rollen som bestraffare. Far och dotter längtar efter varann i hemligt samförstånd, men ingendera vågar överbrygga avståndet.
Ehrnrooth skildrar en familj där man inte får skämma ut sig, skrika, säga emot, ljuga eller på något annat sätt dra vanära över de egna. När flickan snattar godis från butiksbilen för att fylla igen det där gapande hålrummet som skriker efter ömhet men proppas full med mat, då tittar tanten i butiksbilen på henne med desperation och oro. De vet båda vad hon tagit. Men det är otänkbart att anklaga generalens dotter för stöld.
Om man läser boken som en historia om hur en ätstörning utvecklas blir man glad över berättelsens djup. Symptombeskrivningar får vika undan för en insiktsfull beskrivning av hur en flicka ”blir fel”, hur hon lär sig att se på sig själv som någon som är utanför all gemenskap, förvriden och så osäker att hon måste bli flera jag för att överleva.
Pappa generalen rensar i trädgårdslandet iklädd sin slitna uniform från fortsättningskriget. Flickan blir också en soldat, syndabocken som offrar sig för sin familj.
Jag irriteras ställvis av det lite krångliga språket med en del småfel: boken skulle ha mått bra av en grundlig genomgång av svenskan.
Men Karin Ehrnrooth har skrivit en fängslande bok som är otroligt nyttig läsning för alla flickmammor.