Du, som finns vid min sida

Men handen på hjärtat: i det vansinnestempo som styr de flestas vardagar och almanackor är det kanske rentav skäl att påminna oss om att komma ihåg inte bara det som är viktigt, utan också det som är verkligt viktigt.

År 1908 när dagen kom till, var det en enkel handling från en tacksam dotter som ville hedra sin mamma som hade dött. Då, för hundra år sedan, utlöste de vita nejlikorna som Anna Jarvis delade ut till mödrarna i gudstjänsten i hennes kyrka i Philadelphia en rörelse med folk som tog upp handlingen och spred den vidare över hela världen. Bara sex år senare var mors dag en officiell helgdag i USA. I dag firas mors dag i en lång rad länder, om än på lite olika datum. Uppropen, ”causes”, och ”viralitet” uppfanns nämligen långt före Facebook och de andra sociala medierna, som bara är en förlängning och försnabbning av mänsklig interaktivitet som alltid funnits. Också på det sättet har vi ett grundläggande behov och vilja att höra samman och bygga det kollektiva.

Men det viktigaste bygget börjar vid en sängkant. ”Genom att sitta där lär du ditt barn mera om Gud än du kanske skulle tro. Någon har kallat stolen bredvid barnets säng för världens mäktigaste predikstol. Det är inte för att det skulle trilla pärlor av visdom från läpparna på den som sitter på stolen. Det är för att den som sitter där visar: Jag är här. Jag vill vara nära dig.”

Citatet är hämtat ur Monica Vikström-Jokelas lilla bok Allt är nära, som vackert vägleder i kristen fostran i synnerhet och föräldraskap i allmänhet. Den är en pärla för varje mor och varje förälder. Den stöder och vägleder klokt utan att fördöma. Moderskap är inte lätt och långt ifrån alltid så rent och vackert som i tvättmedelsreklamerna. Vi har sett tragedier i familjer där gränserna för det otillåtna överskridits. Där någon skadat sitt eget barn. Var brast det? Kanske redan i oviljan att erkänna att också en förälder kan ställas inför chocken att behöva kämpa emot sin egen ilska och sitt hat. Då behöver hon någon som tryggt säger: ”Du klarar det!” snarare än ”Du är förfärlig!”.

I grund och botten handlar mors dag om att inse att vi hör i hop. Att vi människor ingenting är utan famnar, relationer, historia och sammanhang.
 
Och att de som av olika tragiska orsaker har berövats rätten till kärlek i sitt eget sammanhang ofrivilligt och orättfärdigt har slungats in i en fattigdom som ingen borde uppleva – vare sig barn eller mödrar. Ändå sker det. Nästa stora rörelse kunde gärna vara den som slår vakt om vårt grundläggande behov av varandra.
 
Att vara mor, att vara förälder, är nämligen att gå in i ett förhållande där den vuxna behöver barnet minst lika mycket som barnet behöver den vuxna.