Jag gillar att resa. Jag gillar att upptäcka nya platser och besöka städer jag inte besökt tidigare, både i grannländerna och längre bort. Men av de 365 dagarna av året är jag på resande fot max 30 dagar. Då blir det 335 dagar kvar som jag spenderar i mitt närområde. Ifall jag bara skulle gå och räkna dagarna till nästa resa skulle det bli en hel del räknande.
Som tur är trivs jag också hemma. Vissa perioder av året trivs jag bättre än andra. Våren och sommaren, med den spirande grönskan och den efterlängtade värmen är förstås i topp. Också början av hösten är välkommen, då man anar en annalkande vinter men solljuset ännu är närvarande. Efter dessa är jag nere i 145 dagar, men det är ännu en hel del dagar av längtande någon annanstans.
Tack vare julen och julens budskap blir december en uthärdlig månad. Då lyckas vi med hjälp av ljus, sånger och gemenskap hålla mörkret på behörigt avstånd i en tid då dagsljuset är försvinnande litet. Efter julen sätter förhoppningsvis vintern i gång på allvar. Den har också små ljusglimtar. Dagar då solen glittrar på orörda snödrivor och vinden tiger still.
Då är jag nere i 61 dagar av slask, mörker och våta skor. Dagar då det enda ljuset som når mig är från tv:n eller en ljuslampa. Dagar som dessa vill jag försvinna in i en god bok eller en spännande film. Men tack vare vänner, bekanta och familjen får också dessa slaskdagar en aning av guldkant. Och under de 30 dagar då jag är på resande fot märker jag att det är just familjen och vännerna jag saknar mest.
