Jag teg och begrundade, men gick med ett inåtvänt leende

23.03.2017
INKAST. Katarina Gäddnäs skriver om reträtten som förändrade hennes liv.

Jag kom hem från meditationsreträtten på Snoan som en annan människa. Trots många år i församlingens barn- och ungdomsverksamhet, teologistudier i Åbo och en period inom den karismatiska väckelsen hade jag aldrig upplevt Guds närvaro och kraft så stark och konkret som de där tysta dagarna på meditationskudden med tillbedjan, tidebön och mässa. Och det var inget som gick över när jag kom hem till vardagen. Jag hade blivit påmind om det jag någonstans alltid vetat. Den heliga närvaron.

Jag cirkulerar i Guds blodomlopp och Gud i mitt. I varje andetag. I varje pulsslag. Rätt snabbt insåg jag ändå att det här skall man inte prata för högt om. Eller snarare: det gick inte att förklara eller sätta ord på. Det jag hade fått var bortom orden. Så jag teg och begrundade, men gick alla dagar med ett inåtvänt leende som ett hemligt havandeskap. Kristus lever i mig. Jag bär Kristus ut i världen samtidigt som Kristus bär mig.

Givetvis kommer det ökenperioder, då gruset knastrar mellan käkarna och det är långt mellan oasernas källflöden. Det har också funnits stunder av svartaste förtvivlan och mörker. Stunder då jag just och just i takt med andningen orkat be Jesusbönen i dess kortaste form: Herre förbarma dej!

En sådan dag satt jag i Åbo domkyrka och grät: Låt mig behålla barnet, Gode Gud låt mig behålla barnet! Jag förlorade barnet och det är svårt att dela sorgen med andra när nästan ingen annan hade vetat. Flera månader gick jag ensam med min hemliga sorg.

På söndag firar vi Marie bebådelsedag. Hon den unga, utsatta blev utvald till ett stort och svårt uppdrag. Jag häpnas varje gång jag läser texten över hennes mod, hennes tillit. Som ogift och gravid kunde hon ha straffats med döden, så sker ännu i dag i vissa kulturer. Men jag häpnas också över Josef, över hans mod och tillit. Han måtte ha älskat henne mycket, eller gjorde han bara sin plikt? Vad tänkte han i sina mörkaste stunder?

Det finns många människor som går med en mer eller mindre hemlig sorg över barnlöshet. Jag har vänner som berättat att den sorgen helt förlamat dem i många år. Varje barnvagn på stan, varje gravidmage är som ett hån, ett slag i ansiktet. Livet blev inte som man tänkt sig. Man hittade aldrig en partner, det lyckades aldrig med en befruktning, adoptionsprocessen blev för lång. Sen finns det andra som blir gravida utan att vilja ha ett barn. De finns de som aktivt väljer bort barn ur sin familjebildning. Livet är svårt. Så är det. Det finns inga enkla svar eller lösningar. Men jag sträcker ut handen för att försöka nudda Marias blåa mantelfåll. Blått, den heliga tillitens färg.

Katarina Gäddnäs

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36