K-märk bara om det håller

Samtidigt, och det här har varit lite svepande, är tanken att det här tillägget är en grundplåt för nästa psalmbok, vars datum inte finns i sikte.

Den guldprydda bok som nu lutar sig mot kyrkbänksryggarna i de svenska gudstjänsterna här i landet bär utgivningsåret 1986. Arbetet med den har liknande drag som det omdiskuterade bibelöversättningsarbetet. Den stora problematiken då – och högst antagligen i den avlägsna ”nästa psalmboken” – gällde vad man får och inte får röra och med vilka motiveringar.

Säg ”psalm” och många svarar Tryggarekan – Tryggare kan ingen vara. En riktig hederlig barnapsalm av bästa märke.

Men är det faktiskt så? Går man in och analyserar texten är den nästintill obegriplig. Också jag grubblade i söndagsskolan mycket över Sanna och Lena i den femte versen (”barnets sanna väl allena”). Det är över trettio år sen. Den här generationens barn har knappast en aning om vad texten betyder. Kolla gärna med dem, arbetsgruppen! Och i så fall blir frågan varför den och andra alls ska finnas med i sin nuvarande språkdräkt? Ifrågasättanden av det slaget kan väcka samma ramaskri som om man ville riva en K-märkt byggnad. Ändå måste frågan ställas och den uppmuntran och det modet vill man gärna ge den tillsatta gruppen under Rainer Holmgårds ledning. Ge oss gärna en slitstark Tryggare kan ingen vara för 2000-talet, tack!

Samtidigt är psalmboken en länk till de generationer som tidigare nött kyrkbänkarna. Den knyter oss till dem på ett sätt som är värdefullt inte bara för kyrkans gemenskap utan för ett samhälle som annars också fragmentiseras och ålderssegregeras på alla fronter. Därför behövs också bevarandet: Det finns sådant som håller över tid, genom generationer. Låt oss få ha det kvar – gärna i den form vi känner igen. Låt oss få vila i det bekanta om det fortfarande håller. Många irriterar sig över de små musikaliska justeringar som gjordes i psalmboken 1986. Den lilla förändringen i Av himmelshöjd till exempel. Den blev snarast en markör mellan dem som nog vet hur den ska låta och dem som aldrig märkt att den justerats. Eftersom psalmen dessutom sjungs vid julen, när kyrkorna fylls av många som inte går så ofta, väljer många kantorer att köra den gamla versionen ändå.

Fantastisk bok är den trots allt, kyrkvisoboken. En enda psalm kan faktiskt rädda en sällsynt dålig dag, både under veckan och på gudstjänsttid.