De jordiska banden

Jag har som präst och som anhörig suttit vid dödsbäddar, och i det sammanhanget förstår jag bra diktarens ordval. Det är en befrielse när en svårt sjuk människa får somna in. Men jag tror att vi, liksom i fråga om många andra teologiskt laddade uttryck, behöver se på ordet ur flera olika synvinklar. Det som binder oss till jorden kan vara både en boja och en rikedom.

Den som drömmer om en ny start i livet kan ofta känna sig hindrad av alla de människor och plikter som binder: bostadslån eller barnens skolor, åldrande föräldrar, arbetsplatsen eller föreningslivet — allt det här kan kännas som black om foten när vi fantiserar om drastiska livsavgörande beslut.

Jag tror ändå att drömmen om frihet förblir en orealistisk illusion så länge som vi tror att friheten bara kan nås om vi befrias från allt ansvar och från alla förväntningar som riktas mot oss. Jesus uppmanar visserligen oss till bekymmerslöshet, och han vill lära oss att inte bygga vår trygghet på ägodelar. Han vill hjälpa oss till frihet och han lovar att hjälpa oss med våra bördor. Men han vill inte att vi ska använda vår frihetslängtan som ursäkt för att vi sviker varandra.

Är det inte så att det som binder oss i livet, i många fall också är det som ger vårt liv mest innehåll och mening? Familjen, vännerna, arbetet och hemmet? Visserligen hör det till livet som kristen att ständigt vara beredd på att bryta upp eftersom vi vet att vi inte kommer att leva här på jorden för evigt. Ibland bryts relationer av orsaker som vi själva inte kan påverka. Det finns också tillfällen i livet då vi ska våga språnget och ta emot nya utmaningar. Men i de allra flesta situationer är det banden som gör oss till dem vi är.

Vår identitet skapas ju av våra relationer. Redan som barn formas vår självbild av det bemötande som vi får från omvärlden, och samma behov av bekräftelse och respons bär vi på så länge vi lever. När vi ska förklara vem vi är relaterar vi till föräldrar, syskon, maka/make och barn; vi berättar om uppväxtmiljö och boningsort, om vänner, arbetsplatser och fritidsintressen. Vi klarlägger med andra ord ”banden” mellan oss och den omgivande världen.

Band kan både fjättra och förena. De band som tillsammans formar vårt ”jag” är dyrbara, men förgängliga. Varje brustet band kräver sitt sorgearbete. Men den kristna tron vill säga oss att det finns ett band som håller när allting annat brister.