Dagen är kommen

04.02.2016
Julaftonsmorgon med risgrynsgröt och morgonbastu. Kaffe mellan pyjamasbarn, framför Bullerbyn på tv. Promenad till gravgården. Sol, snö och evig tid. Nästan. Jag är lite rastlös. Det är något som skaver mitt i frost och frid. Jag skulle vilja hinna till kyrkan och sjunga men jag får ingen respons. När vi kommer in försöker jag igen: Hör ni, ska vi inte fara till kyrkan? Alla tillsammans? Det var ju kul i fjol, minns ni ...?

Ingen låtsas höra. Irritationen växer våldsamt. Varför är det alltid så här? Att jag måste stå för alla traditioner? Att jag måste stå för all andlighet? Vi grälade om det senast på Lucia när alla andra, utom jag, vägrade att stiga upp klockan sex och nu var vi där igen. I den strukturlösa traditionslösheten där inget är heligt och viktigt.

Klockan går och tiden börjar komma emot. Även jag börjar tveka om det är värt att klä på halare, skrapa kall bil och komma sist in i fullsatt kyrka men i stället för att resignera blir jag ännu argare och går med klampande steg upp på övre våningen. Där sitter mannen på golvet i långkalsonger, bland papper och band och dricker glögg. Han är helt tydligt inte på väg någonstans. Han har till skillnad från mig julefrid och visar ivrigt att jag ska komma bredvid på golvet och packa in det sista. Men jag står. Jag står och säger allt det där om mina nonchalerade värderingar, traditioner och önskemål. Han tittar på mig, sätter ner glöggen och sen säger han långsamt: Maria, för mig är det här att fixa färdigt med dig julfeelis. Du fattar inte att kyrkan för mig är något helt annat än vad den är för dig. Jag har under hela barndomen fått höra av både vuxna och barn att jag är en syndare. Jag har flera gånger fått på käften för att jag har sagt ”herregud”. Jag har fått höra att mina föräldrar ska brinna i helvetet för att de inte läser Bibeln och att jag själv ska hamna i skärselden. Jag kan inte minnas en morgonsamling eller gudstjänst som skulle ha givit mig något annat än skuld och ångest. Så därför är julefrid för mig inte kyrkan.

Jag bara dör inombords. Sätter mig mot garderoben bland etiketter och saxar och frågar varför han aldrig på tolv år har sagt något? Han har ju alltid kommit med. Alltid varit oerhört stöttande och engagerad när det gäller kyrkan. ”Jag såg att det var viktigt för dig. Jag vet att din andlighet inte alls liknar den jag växte upp med men idag vill jag hellre vara här.”

Det är julafton när något brister i mitt hjärta. En spricka kommer ur det att jag själv inte sett eller förstått. En krater bildas av förvivlan att han, världens absolut mest rättvisa och godhjärtade människa, har blivit förnedrad och föraktad i Jesu namn. Att ett litet barn blev så kränkt. Och där mot dörren bland tejp och cellofan lovar jag mig själv att inte alltid utgå från mig när det gäller det andliga i familjen. Men jag lovar också att aldrig mera tiga när det gäller tolkningsföreträde, diskriminering och religiösa kränkningar.

Och Jesus tog min hand och skrev med snirkliga bokstäver i handflatan: Matt 7.

Maria Sundblom Lindberg

Lokalt. Vad tyckte jag om att göra som barn? Då teologen och journalisten Liisa Mendelin blev utmattad behövde hon gå tillbaka till den frågan. Svaret ledde henne till stora medeltida byggnader. 25.3.2026 kl. 16:25

NÄRPES. – Vi var flera som sa att det är bra att det kommer friska ögon utifrån som påminner oss om allt gott och bra vi har här i församlingen, konstataterade kyrkoherde Tom Ingvesgård. 25.3.2026 kl. 11:27

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38