Som en flodvåg

19.11.2015
Jag har skaffat min första smarttelefon (dotterns gamla) och gått med i Facebook. Patetiskt, måhända, men ett stort steg för mig, och motvilligt. Jag kände mig helt enkelt tvungen, för att inte bli utanför, bokstavligen. Att inte vara på ”Boken” blev till slut omöjligt. Alltför många av dem jag måste få tag på är inte tillgängliga på annat sätt.

Det har varit en på många sätt omskakande månad. Och då vistas jag inte ens på de snabbare forumen som Twitter, Instagram, WhatsApp och Snapchat där ungdomarna numera finns, också mina egna. Men jag ser skymten av dem ibland, också på FB. Till all lycka dock mest IRL – I verkliga livet, alltså.

För en sociolog är det fascinerande att försöka tolka flödet på nätet. Det har förvisso redan skrivits massor om hur man kommunicerar i de ”sociala” medierna (vadå sociala?), och det mesta var alltså bekant innan jag kastade mig ut i forsen. Ändå blev jag förvånad över hur snabbt flödet faktiskt är. Och mer så ju fler ”vänner” (vadå vänner?) du har, och grupper du väljer att tillhöra. Jag har själv försökt vara restriktiv och accepterar i första hand ”faktiska” vänner, men redan det resulterar i en strid ström av filmklipp, kommentarer o.a. delningar som pockar på uppmärksamhet. Det känns precis som filmerna från tsunamin i Thailand, där allsköns bråte seglar förbi i våldsam fart och drar allting med sig. Den som står för nära dras hjälplöst med.

Jag beslöt mig därför snabbt att kolla flödet enbart på min bordsdator, och ta bort det från smarttelefonen. Datorn kräver ju att man loggar in sig på FB, medan mobilen är så sataniskt konstruerad att flödet finns där hela tiden. Inte att undra på att de flesta går med telefonen fastvuxen i handen och ständigt kollar det som flyter förbi. Oberoende av var man är; på ett möte eller ett seminarium, på bussen eller i bilen, på en middag eller i ett samtal med sina närmaste – ena ögat hela tiden koncentrerat på flödet i handflatan. Att folk till slut går sönder är inte att förvåna. För att inte tala om hur fel vi gör mot vår nästa – och mot oss själva.

Visst ser jag fördelarna. Den nyupptagna kontakten med gamla vänner man tappat bort, till exempel. Eller möjligheten att släktforska på helt nya och effektivare sätt. För att inte tala om marknadsföringen av sådant man vill dela, allt från tankar och texter till gamla grunkor och olika evenemang. Sådant som tvingat också mig att koppla upp mig.

Men så mycket tid allt detta tar! Jag loggar in mig bara några gånger per dag, men också det blir snabbt nån timme, ibland flera. När jag ser hur ofta folk tycks ligga ute på nätet, dvs. konstant, förvånar det inte att folk inte längre ser på tv, eller läser tidningar och böcker. Eller skriver brev. Vi är alltför upptagna med att följa med det som sker i ett skenbart nu.

Men jag kan inte begripa hur man av allt det bråte som flyter förbi någonsin kan bilda sig en uppfattning om världen. Eller om sig själv.

Thomas Rosenberg

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00