Lista våra goda krafter nu!

08.10.2015
Det är snart val i kyrkan igen.

Den här gången handlar det om platserna i kyrkomötet och i stiftsfullmäktige. Bägge fördelas i indirekta val, personerna väljs av de förtroendevalda i församlingarna. Det här är orsaken till att valen känns avlägsna för största delen av befolkningen. Men påverka kan man, inte minst genom att se till att goda kandidater ställer upp. Det arbetet börjar på allvar nu. Den 16 november ska kandidatlistorna lämnas in till domkapitlet.


Vid Kp:s rundringning bland kyrkomötesombuden verkar det som om det blir ett större vaktombyte, när åtminstone de högprofilerade lekmannaombuden Peter Lindbäck och Stig Kankkonen lämnar över till någon annan. Att dessutom Åsa Westerlund, som också sitter i Kyrkostyrelsens plenum, hör till dem som tvekar betyder att det är en hel del erfarenhet som riskerar att försvinna ur den svenska gruppen samtidigt. Slitaget på ombuden i kyrkomötet är hårt. De veckolånga sessionerna två gånger om året kryper långt in på kvällskvisten, och ärendenas mängd och omfång gränsar till det omänskliga för dem som samtidigt har ordinarie jobb att sköta. Men just här behöver vi skärpta, insatta och hängivna krafter från Borgå stift.

Däremot är tongångarna från avgående stiftsfullmäktige rent av oroväckande. De har att göra med rent strukturella frågor. Teol. dr Juha Meriläinen beskriver i en utredning av det kyrkliga beslutsfattandet föregångaren stiftsmötet som ”innehållsmässigt onödigt”. Nu ekar samma kritik av det ersättande organet från dess egna led. Den serveras beskt också i Kp av bland annat avgående fullmäktige Kenneth Holmgård och tidigare fullmäktige Linda Lawast-Slotte. Varför blev det inte som det var tänkt?


Skapandet av stiftsfullmäktige föregicks av en dragkamp om lekmannainsyn kontra biskoparnas makt. Resultatet blev att kyrkomötet röstade för att utöka lekmannainslaget i det nya organet. Samtidigt förblev stiftsfullmäktiges befogenheter, uppgifter och ställning i förvaltningen alltför skissartade. Organet blev beroende av de enskilda invaldas geist, särskilt ordförandens, samt domkapitlens välvilja. Nu, när den tredje uppsättningen stiftsfullmäktige står i tur att avgå, är frustrationen uppenbar. ”Många med” garanterar inte automatiskt en maktfördelning. Det handlar också om att få ett klart mandat.


Samtidigt skulle domkapitlen behöva den uppbackning ett stiftsfullmäktige kunde vara. I kyrkans maskineri är biskoparna och deras lilla stab inte den auktoritet de en gång var. Makten och pengarna har glidit över bland annat till Kyrkostyrelsen, men också till penningstarka, stora samfälligheter, där Helsingfors är det ultimata exemplet.

Inte minst för Borgå stift vore det viktigt med den här typen av forum för vision och medbestämmande i ett föränderligt språkligt landskap. Det behövs engagerade krafter, som tas väl emot av de tjänstemän de ska arbeta med och för. Med prästkragar och utan.

May Wikström

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02