Jag behöver så lite, så lite! Bara ett rum och kanske ett loft, inte ens el eller brunn!
Min man tittar bekymrat på mig där jag sitter i soffan timme efter timme och ordnar stugor enligt region, pris eller enligt hur länge de varit till salu. Han föreslår att vi spanar efter båtar i stället.
Då blir jag arg. Jag vill inte ha en båt! Jag vill ha en stuga, jag vill äga en plätt jord. Jag vill gå omkring och svepa armen i en gest över åtminstone en klippa, ett knippe gräslök och lite ljung och kråkbärsris och säga: detta är mitt.
Givetvis handlar det här om drömmen om en stuga, inte om verkligheten i att äga en stuga. Givetvis vet jag inget om läckande tak, sinande brunnar eller ruttnande stockar. Jag är helt opraktisk. Vad skulle jag ta mig till om jag var ensam på en ö och aktersnurran gick sönder?
Det är möjligt att skärgården är som vackrast för den som är gäst där. Det är antagligen nästan lika hemskt att vara instängd i en stuga när det regnar som att vara instängd i en båt när det regnar (utom att man kan tända en brasa i stugan).
Men det handlar inte om praktiska angelägenheter, det handlar om drömmar och en känsla av att ha hittat hem. Tror du på den stora stugkärleken? Jag tror!
