Prästgården gör comeback?

12.02.2015
I början på 80-talet slopades den allmänna boendeplikten i kyrkolagen. Församlingarna fick ett halvt år att besluta om de ville ha kvar den i sin församling. I Borgå stift valde 50 av 81 församlingar att behålla den. Traditionen satt djupt i det svenska Finland, betydligt djupare än i de finska församlingarna. Tio år senare var hälften av landets hundra bebodda prästgårdar svenska. Att den lysande prästgårdslampan hade en betydelse signaleras också av att riksdagsledamöterna Håkan Malm, Ulla-Maj Wideroos och Pehr Löv på 90-talet ställde ett spörsmål till regeringen om vad den tänker göra för att inte beskattningen av boendet ska leda till att prästerna flyttar ut. De ansåg att en tom prästgård försämrar församlingsmedlemmarnas kontakter till exempel för själavård, och att en bit kulturhistoria fördunklas. Dessutom riskerade värdefulla gamla hus att förfalla.

Prästgården är en viktig symbol. Som alla symboler också något som väcker känslor. För församlingsmedlemmar i gamla svenskbygder utgjorde den ett slags hem, som man kanske besökt på dop och kyrkkaffen. Men där språklandskapet hade förändrats var det naturligt att prästgården också andades gammal överhet. Slaget om prästgårdarna låg som en pyrande beställning. Det handlade om mera än bara ett hus. Rädslan för att väcka ont blod i samfälligheterna, och det faktum att det var så dyrt för församlingarna att hålla gårdarna i skick, gjorde att prästgårdsboendet många gånger låg ljusår från Sköna Hems inredningssidor. Och skillnaden mellan hem och kontor var en utmaning. Mårten Andersson skriver i Det lyser i prästgårdsfönstret hur en obekant dam utan hälsning stegade vidare från pastorskansliet i Eckerö prästgård till familjens matsal.


– God dag!
– Hm.
– Önskar ni något?
– Nej!
– Vad gör ni här då?
– Vi är på vanligt museibesök.
– Detta är inget museum, detta är vårt hem! Damen slog ut med handen och utbrast med gäll röst:
Det här?!

I ett par församlingar har prästgården blivit festvåning, i mer eller mindre flitig användning, i andra har de bara fått stå i väntan – som i Borgå. Mats Lindgårds vision av en prästgård som är både boende och samlingsplats - församlingshem i dess rena bemärkelse – är vacker men har samtidigt en allvarlig underton. Den förebådar en framtid där allt är mindre: församlingen, pengarna, massorna i fastigheter och personal. I dag är det mycket begärt av en modern familj att deras hem samtidigt är ett centrum för människor som kommer och går. Men den dag kyrkoherden eventuellt är beroende av att just de människorna betalar hans eller hennes lön kan perspektivet på vad som är en herdes uppgift skifta radikalt. Ett yttre tvång kan till och med föra det till ett uppdrag som ligger närmare medlemmarna.

May Wikström

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00