Broar mellan tro och tro

29.01.2015
Ekumenik är termen för arbetet för kristen enhet. Att de kristna kyrkorna inte är överens om vissa saker är något av en offentlig – och ibland väldigt svartvit – sanning. Men vad det ekumeniska arbetet handlar om är mera undanskymt i det allmänna medvetandet.

1900-talet blev ekumenikens århundrade, inte minst genom den rikssvenske ärkebiskopen Nathan Söderblom. Biografin över honom recenseras i det här numret av ärkebiskop emeritus John Vikström, som i sitt eget livsverk har lämnat tydliga spår i det ekumeniska arbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.


Ekumenikens arbetare får finna sig i att jobbet är långsamt och segt. Det kan ligga år av förhandlingar bakom dokument, som för allmänheten kan tyckas världsfrånvända och abstrakta. Ändå har de ofta i det långa loppet konkreta följder i människors vardagsliv, när gränser suddas ut.


Det kan handla om makar som officiellt –inofficiellt låter kloka präster oftast bli att fråga vem som hör vart – får rätt att gå upp till samma nattvardsbord. Eller som i Borgådeklarationen, om den kyrkogemenskap där ett antal länders stora protestantiska kyrkor förbinder sig att se och behandla de andra kyrkornas medlemmar som sina egna fullt ut. Det innebär rättigheter när det gäller vigselrätt, fadderskap, valbarhet och rätten att verka som präst i en annan kyrka.

Vid sidan av den kyrkliga diplomatin, en slags ”utrikespolitik” om man så vill, har folk naturligvis alltid gjort som de velat. Medan ekumenikerna långsamt byggt broar mellan flodbankarna, har många redan simmat eller vadat över i sitt dagliga liv.


Den så kallade vilda ekumeniken fungerar regellöst, där människor mött människor över samfundsgränserna, i böne- och diskussionsgrupper och framför allt i familjer med makar från olika samfund.


Det ena gör ändå inte det andra obehövligt. Ekumeniska rådet i Finland har till exempel särskilt uppmärksammat interkonfessionella äktenskap i sin familjebok och med råd till medlemskyrkor och -samfund om hur de respektfullt kan behandla dem som bygger en familj med två olika trostraditioner.

En viktig insikt för det ekumeniska brobygget, vare sig det handlar om deklarationer eller var ens barn ska gå i kyrkan är att se att det finns mycket gemensamt. I kristendomen faktiskt det mesta. Förståelsen blir däremot inte hel om man inte samtidigt erkänner olikheterna, det som skiljer. Där kommer behovet av respekt in.


Den tredje insikten är den som de brinnande ekumenikerna tagit som sin uppgift. Till skillnad från det ”who cares” som axelryckningarnas tidevarv förespråkar, så spelar människans tro faktiskt en roll, ibland till vardags, ibland på mellankyrklig nivå. Stillsamt fortsätter ekumeniken i bakgrunden med att röja onödiga hinder ur vägen.

May Wikström

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34