Lång väg hem från kriget

28.08.2014
Det hör till ovanligheterna, men det händer fortfarande.
Ibland får gudstjänstbesökarna en söndag höra kungörelse över att stupade finländare blivit jordfästa på hemorten. Någon har kommit hem. Någon annan har fått stänga böckerna om ett oavslutat kapitel, sjuttio år i efterskott.

I somras hände det i Sibbo svenska församling, där en ortsbo som varit försvunnen sedan slaget om Tali-Ihantala i juli 1944 jordfästes i augusti 2014. Den återfunne begravdes i kretsen av de närmaste och den lokala veteranföreningen.
Borgåbladet intervjuade offrets 84-årige bror, som berättar att han var fjorton när familjen fick beskedet om att hans storebror saknades i strid.


Han såg föräldrarnas sorg, särskilt moderns.Men han har också själv hela livet levt med frågorna som aldrig blev besvarade och ett dåligt samvete över att brodern inte hade blivit begraven och välsignad. Den långa bearbetningen visar hur djupt kriget skär i individer, familjer och folk.


Det gäller på bägge sidor om fronterna. De som hittat den stupade var medlemmar av en rysk frivilliggrupp som drivs av tanken att kriget inte är slut förrän alla stupade har kommit hem. Att storebrodern hittades av fiendesidans folk är inget som bekymrade honom: ”Krig är krig och de ryska soldaterna gjorde inte annat än lydde order de heller.”
I en tid när oron för kriget i Ukraina väcker finländarnas gamla hot- och fiendebilder till liv är det en stor tanke. Så talar den som sett följderna av ett krig. Det är en tänkvärd visdom för alla dem som saknar samma erfarenhet. Särskilt i tider när paniken riskerar att göda fördomarna.

Krig och våld har en lång efterklang som ibland varar längre än livet. Det här är kärnan den lyhörda kan uppfatta i den östnyländska berättelsen om tomhet och saknad i sjuttio år. Därför att skadorna är så svåra också i själen, just därför är det så viktigt att motarbeta våldet. Den kampen börjar alltid inom en själv och i förmågan att kunna se medmänniskan i fiendens och motståndarens ansikte.


Ur det här perspektivet kan kyrkans uppdrag också vara försoningens. Kyrkans familjerådgivning tillkom för sjuttio år sedan, som en följd av de trauman som familjer bar på efter kriget. I klartext handlade det om att försöka hjälpa fäder tillbaka till livet igen. Också den vägen var lång. Generationerna efter kriget var de verkliga sorgebärarna. De lärde sig att skjuta sina känslor åt sidan. Och tystnaden kring de inre såren var total. Det tog decennier innan man öppet börjat tala om dem. Enligt sociologen och statsvetaren Sari Näre, som forskat i ämnet, är det först nu som pappor helt frigjort sig från skuggan så att de också kan söka hjälp när familjen eller de själva mår dåligt.

Att nämna och lämna bakom sig är början på vägen tillbaka till helandet, vilken sorg och vilka skador det än handlar om. När kyrkan går med på det uppdraget går den på rätta vägar.

May Wikström

PÅSKMAT. Inför påsken tipsar Mikaela Björk om att bjuda på enkla soppor, tända ett ljus och se städning som kroppsbön. – Att ha en massa fina rätter är inte vad det handlar om. Man kan lägga en ren duk på bordet, plocka undan och tända ett par ljus. 31.3.2026 kl. 18:05

lidande. När Stefan Vikströms son begick självmord kolliderade hans kristna tro med en brutal verklighet. Han tvingades justera den. Idag känner han mest tröst när han tänker på Jesus, som också konfronterades med orättvisa och ondska. 31.3.2026 kl. 08:00

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Jockum Krokfors, MKV:s verksamhetsledare, ser den lidande kyrkan som en förebild för oss i väst. 30.3.2026 kl. 17:12

NÄRPES. – Vi var flera som sa att det är bra att det kommer friska ögon utifrån som påminner oss om allt gott och bra vi har här i församlingen, konstataterade kyrkoherde Tom Ingvesgård. 25.3.2026 kl. 11:27

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32