Lång väg hem från kriget

28.08.2014
Det hör till ovanligheterna, men det händer fortfarande.
Ibland får gudstjänstbesökarna en söndag höra kungörelse över att stupade finländare blivit jordfästa på hemorten. Någon har kommit hem. Någon annan har fått stänga böckerna om ett oavslutat kapitel, sjuttio år i efterskott.

I somras hände det i Sibbo svenska församling, där en ortsbo som varit försvunnen sedan slaget om Tali-Ihantala i juli 1944 jordfästes i augusti 2014. Den återfunne begravdes i kretsen av de närmaste och den lokala veteranföreningen.
Borgåbladet intervjuade offrets 84-årige bror, som berättar att han var fjorton när familjen fick beskedet om att hans storebror saknades i strid.


Han såg föräldrarnas sorg, särskilt moderns.Men han har också själv hela livet levt med frågorna som aldrig blev besvarade och ett dåligt samvete över att brodern inte hade blivit begraven och välsignad. Den långa bearbetningen visar hur djupt kriget skär i individer, familjer och folk.


Det gäller på bägge sidor om fronterna. De som hittat den stupade var medlemmar av en rysk frivilliggrupp som drivs av tanken att kriget inte är slut förrän alla stupade har kommit hem. Att storebrodern hittades av fiendesidans folk är inget som bekymrade honom: ”Krig är krig och de ryska soldaterna gjorde inte annat än lydde order de heller.”
I en tid när oron för kriget i Ukraina väcker finländarnas gamla hot- och fiendebilder till liv är det en stor tanke. Så talar den som sett följderna av ett krig. Det är en tänkvärd visdom för alla dem som saknar samma erfarenhet. Särskilt i tider när paniken riskerar att göda fördomarna.

Krig och våld har en lång efterklang som ibland varar längre än livet. Det här är kärnan den lyhörda kan uppfatta i den östnyländska berättelsen om tomhet och saknad i sjuttio år. Därför att skadorna är så svåra också i själen, just därför är det så viktigt att motarbeta våldet. Den kampen börjar alltid inom en själv och i förmågan att kunna se medmänniskan i fiendens och motståndarens ansikte.


Ur det här perspektivet kan kyrkans uppdrag också vara försoningens. Kyrkans familjerådgivning tillkom för sjuttio år sedan, som en följd av de trauman som familjer bar på efter kriget. I klartext handlade det om att försöka hjälpa fäder tillbaka till livet igen. Också den vägen var lång. Generationerna efter kriget var de verkliga sorgebärarna. De lärde sig att skjuta sina känslor åt sidan. Och tystnaden kring de inre såren var total. Det tog decennier innan man öppet börjat tala om dem. Enligt sociologen och statsvetaren Sari Näre, som forskat i ämnet, är det först nu som pappor helt frigjort sig från skuggan så att de också kan söka hjälp när familjen eller de själva mår dåligt.

Att nämna och lämna bakom sig är början på vägen tillbaka till helandet, vilken sorg och vilka skador det än handlar om. När kyrkan går med på det uppdraget går den på rätta vägar.

May Wikström

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

unga i kyrkan. Matteus församling i Helsingfors har satsat stort på sitt ungdomsarbete i många år, och det har burit frukt. – Vi satsar på relationen till ungdomarna först, och undervisningen sedan. 28.10.2025 kl. 11:29

BESVÄR. Sebastian Åstrand har lämnat in ett besvär till förvaltningsdomstolen i Helsingfors angående tjänsten som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Han var en av de jurister som sökte tjänsten, medan domkapitlet valde Mikaela Strömberg-Schalin. Hon tillträder i mars. 27.10.2025 kl. 11:58

radio. Han tar upp programmet med andlig musik Tack och lov på nytt. – Jag ska försöka ha så stor bredd som möjligt, säger Rasmus Forsman. 27.10.2025 kl. 09:42

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02