Kyrkan förklarar helt frankt att den också vill och anser sig ha att göra med det som händer i beslutsfattandet inom den Europeiska unionen. Dessutom har den mage att hävda att den har något gott att bidra med.
Modigt - och bra! Attityden är något som fältet av EU-kandidater gärna kan ta efter. Också i ett mångfaldens och mångreligiositetens Europa finns det plats för den kristna tron. Den innehåller mycket av det som utgör fundamentet för de gemensamma värderingarna i unionen. Den kan också fungera som en brobyggare för förståelsen mellan de nya européer av olika tro som ska leva sida vid sida. Representanter för olika religioner kan, om ödmjukheten finns där, känna igen helighet och vördnad – också i en annans tro eller religion, och det ger förståelse.
En av teserna i kyrkans programförklaring handlar just om behovet av religiös läskunnighet.”Kyrkor och andra religiösa samfund bör ha rätt att finnas, leva, synas och verka i det offentliga rummet – såväl på nationell som europeisk nivå”, heter det.
Dessutom poängteras den positiva religionsfriheten, det vill säga varje människas rätt att bekänna sig till och utöva sin religion eller övertygelse, både individuellt och kollektivt. ”Religionsfrihet innebär inte frihet från religion”, slår man fast i teserna.
Det här har varit något av pudelns kärna i den senaste diskussionen. Ifjol besökte FN:s specialrapportör för religionsfrihetsärenden Heiner Bielefeldt Finland. Han varnade för att dra likhetstecken mellan religionsfrihet och en sekulär diktatur. Sammanhang som neurotiskt skuffar undan allt som har med religion från det offentliga rummet är hastigt i det andra diket, och utövar inget annat än det rakt motsatta.
En stat som upphöjer en religion till statsskick är inte neutral, och i sådana nationer går religionspolitiken ofta hand i hand med förtryck av alla de mänskliga rättigheter vi anser viktiga: åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet. Världen har många skrämmande exempel på sådana just nu.
När religion blir regim är detta ett ingrepp och ett övergrepp på den fria vilja som också kristendomen slår vakt om. Men, intressant nog, ansåg specialrapportören att en stat som plockar bort religiösa yttringar som är rotade i folkets tradition och historia gör sig skyldig till ett liknande ingrepp.
Därför är det logiskt att, som den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland gör i sina EU-teser, konstatera att även Europa är starkt präglat av en kristen historia. Den ligger som grund för en människosyn, som kan tas tillvara när gemenskapen förvaltar sitt sociala ansvar för de förföljda, marginaliserade och hjälpbehövande som söker fristad och framtid på europeisk mark.
