Min undran just nu bygger på denna iakttagelse. Om man skriver opinion i rikssvenska tidningar kommer det ofta en flod av reaktioner från läsarna, på sms, Facebook, Twitter etc.
I november 2011 skrev jag exempelvis en artikel på ledarsidan i Svenska Dagbladet som hade denna rubrik: ”En finsk tagg i den svenska rumpan.” Det kom 114 inlägg till tidningens kommentatorsfält, jag fick ca 200 mail, 5 500 delade artikeln på nätet. Det var lite mer än vanligt, men ändå ganska normalt.
När jag sedan började skriva i Finland blev det helt annorlunda. 0 eller 1 eller 4 kommentarer. Mitt rekord är 57 kommentarer – men den artikeln handlade om sex, surrogatmammor och ett ”livmoders-bibliotek”.
Jag erkänner att detta gjorde mig förvirrad, rentav en smula nedslagen. Jag hade dystra tankar. Vad gör jag för fel? Skriver jag fel, tänker jag fel. ÄR jag ”fel”?
Som svensk journalist, sedan årtionden van vid att kommunicera på nätet med läsare/tittare känns tystnaden extremt konstig. Jag kände mig ibland som en fisk som försöker simma på torra land.
Så gjorde jag av nyfikenhetsskäl en koll. Hur många nätkommentarer får de andra som skriver opinion i tidningen? Det visade sig att det är väldigt vanligt att även mycket tunga namn som skriver bra i angelägna ämnen får en nolla (0) i protokollet. Och de är som regel infödda i Finland-Sverige.
Så, vad beror det på?
Jag ringde några vänner på andra sidan vattnet. Det vanliga svaret: det finns några få skribenter som kan skapa debatt på nätet i vissa eldfängda frågor. Men annars är det nog ganska tyst.
Varför?
Njaaa. Jag veeet inte. Men kanske det har att göra med …
Så kommer det. Några små, försiktiga reflexioner, men ändå ett första svar på mina frågor.
”Vi är en liten minoritet, man letar då lätt efter samförstånd, även om man tycker olika.”
”Vi kanske av tradition har en särskild respekt för det som står i tidningen. Och för den som skriver.”
”Att vara journalist är fint i vårt land.”
Man vill inte – som det heter - ”förhäva sig”.
Man tycker ”jag har inte så mycket att tillägga”.
Jag tackar för dessa reflexioner. Men vill gärna veta mer. Du kan skriva en kommentar till tidningen direkt, eller sms:a till mig under adressen goran.skytte@telia.com.
Jag återkommer till frågan. I april ska jag delta i ett evenemang i Helsingfors där man bland annat kommer att behandla mediafrågor. Bland annat kommer man att diskutera likheter/olikheter mellan mediakultur i Sverige och Finland.
Så: Vad tycker du?
Fisk på torra land
16.01.2014
Jag vill inte provocera, inte beklaga mig, inte klandra, inte slå mig för bröstet. Inget sådant. Men det finns saker jag skulle vilja veta om hur (förenklat uttryckt) den finlands-svenska kulturen fungerar. Och bästa sättet att få ett svar är att seriöst fråga.
Göran Skytte
Förr var jag yngst, nu äldst. När hände det?
ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00
Han skrev boken om gospelns guldår
gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesuspopens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00
Berättelserna lever kvar i väggarna
INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32
Camilla Ekholm vald till domprost i Borgå
domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52
Kyrkomötet: Konservativa frågade efter väckelsernas rättsskydd i kyrkan
KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32
Höstdagarna 2025: Gemenskap fortfarande det viktigaste
HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30
Svenska enheten KCSA ser ut att överleva reformen vid Kyrkostyrelsen
kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54
Lyssna på Susanna Sandells nyskrivna dopsånger på svenska
musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42
De förlorade sin dotter Laura – men mitt i det nattsvarta mörkret kom Jesus in i deras liv
sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18
Jakobstadsherde har sagt upp sig – ”Jag har fått en ny kallelse”
KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22
”När vi försökte få henne till skolan kröp hon upp i sängen och försökte göra sig så liten som möjligt”
SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro.
29.10.2025 kl. 13:20
Väckelserörelser åker ut – friare för församlingarna att styra kollekterna
KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44
Matteus märker av en förändring – kyrkan är i ropet och kristen tro är inte längre något pinsamt
unga i kyrkan. Matteus församling i Helsingfors har satsat stort på sitt ungdomsarbete i många år, och det har burit frukt. – Vi satsar på relationen till ungdomarna först, och undervisningen sedan. 28.10.2025 kl. 11:29
Biskopens son lämnade in besvär om tjänst vid domkapitlet
BESVÄR. Sebastian Åstrand har lämnat in ett besvär till förvaltningsdomstolen i Helsingfors angående tjänsten som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Han var en av de jurister som sökte tjänsten, medan domkapitlet valde Mikaela Strömberg-Schalin. Hon tillträder i mars. 27.10.2025 kl. 11:58
Rasmus Forsman: ”Programmet ska bidra med en tanke som får någon som inte är så kyrkvan att tänka till lite”
radio. Han tar upp programmet med andlig musik Tack och lov på nytt. – Jag ska försöka ha så stor bredd som möjligt, säger Rasmus Forsman.
27.10.2025 kl. 09:42
Rosanna Fellman: "Som intellektuell kulturmänniska är det ju pinsamt att vara religiös på något sätt"
litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Hennes uppdrag är att försöka göra något åt de sjunkande medlemssiffrorna i Baptistsamfundet
profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling.
2.4.2024 kl. 10:00
Mina förluster gjorde mig till mig
sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier.
1.4.2024 kl. 19:30
"Jag gläds mest över uppståndelsen"
PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00
Gud har aldrig sagt att mörkret är gott – Gud är ljus och Jesus vår vän i mörkret
BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























