Den farliga bekräftelsen

Men egenskapen har också utnyttjats och exploaterats i alla tider, och på grund av makt- och könsstrukturer har kvinnorna oftare än män drabbats hårdast av sexuella manipulationer.

Mönstret finns kvar. Dagens Nyheter slog nyligen larm om alltfler anmälningar av brott där unga, främst flickor, utnyttjas för sexuell posering i sociala medier. År 2009 anmäldes 127 fall, år 2012 var de 758 enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. I år är siffran redan uppe i 500 och man antar att det dessutom finns ett stort mörkertal.

Dels har det att göra med att cirkeln av vilka olika sociala forum som används växer, dels med att familjedatorn numera ersatts av en smarttelefon, där det är alltför lätt att i ensamhet – av tvång eller tanklöshet –ladda upp bilder man inte borde.

Det börjar oftast oskyldigt. Följaren på Kik eller Instagram berömmer något han –för det är oftast en han som dessutom är ett par decennier äldre än tjejen – sett och lirkar sig till mer. Ett foto på något oskyldigt som hennes fötter eller händer? Visst?! Gradvis går det vidare till en punkt när utnyttjaren har övertaget och kan övergå från smicker till hot. Om hon inte poserar mera kommer han att avslöja henne och hennes bilder. Telefonen, som i dag är en lika självklar förlängning av det privata som dagboken var för tjugo år sedan, har plötsligt blivit ens fiende.

Vad kan man göra, som vuxen, stödperson och förälder? Det viktigaste är att inte vara blåögd, och att uppmana sina barn att inte heller vara det. Att tydligt inlemma gränsdragningen för barnets kropp och person till att omfatta det som händer via telefonen och i kommunikationen. Det räcker inte med att kvittera det hela med ett ”det där förstår jag mig inte på”. Samtidigt är de allra flesta unga väldigt skärpta och medvetna om farorna med oidentifierade följare och vågade bilder.

Ibland är de unga betydligt mera klarsynta än vuxna. Gymnasieleven Jennifer Snårbackas inlägg i bloggen Topeliorden borde läsas av alla som någon gång klickat ett ”like”. Hon uttrycker träffande den ambivalens som får henne att regelbundet scrolla igenom sin Instagram samtidigt som beroendet av att göra det får henne att må illa. Vid sidan av de nya och fantastiska forum för mänsklig interaktion som erbjuds oss efterlyser hon förmågan att se varandra i ögonen och att formulera vår omsorg i tal. Det är viktigt fastän det ibland känns lättare att kvittera av känslorna med ett klick. Det gäller att hålla balansen mellan de båda kommunikationsvärldarna, hålla ihop dem. Kyrkans nya själavårdschatt är en fördomsfri satsning i den riktningen. Ingen ska behöva låsas i desperation och förtvivlan när någonting urartar. För bägge världarna är lika smärtsamt ”på riktigt”.