– Många församlingar talar i dag själva om andligt våld. Det är nytt, säger Maria Björkmark,
– Många församlingar talar i dag själva om andligt våld. Det är nytt, säger Maria Björkmark,

Forskning: Vården vilsen när någon hoppat av ett trångt trossamfund

ANDLIGT VÅLD.

Samhället är allt ovanare att tala om tro. Så vården vet inte alltid hur den ska hantera den som mår dåligt av att ha hoppat av miljöer där religionen har blivit för trång. Det har Maria Björkmark forskat i.

19.5.2023 kl. 09:19

Läkare och vårdpersonal har då och då någon på mottagningen som mår dåligt efter att ha lämnat ett religiöst samfund. Men då är vården ofta vilsen och handfallen. Det anser forskaren och nyblivna doktorn i hälsovetenskaper Maria Björkmark från Karleby.

– Rädslan att prata om religiösa frågor kan bottna i att man tidigare lärde ut att det finns två ämnen du absolut inte får prata om med dina patienter – religion och politik.

Maria Björkmark disputerade i mars vid Åbo Akademi i Vasa på en avhandling om lidande, hälsa och vård efter att man har lämnat ett religiöst sammanhang.

– Jag har brunnit för det här temat i många år sedan jag själv för tolv år sedan lämnade ett religiöst samfund, säger hon.

En viktig källa i hennes forskning har varit det organiserade arbete som sedan 30 år tillbaka i Finland har gjorts för att stöda dem som råkat i svårigheter i religiösa miljöer.

"Två saker fick man förr i vården inte tala om med patienten – politik och religion."

Det är föreningen UUT (Uskontojen uhrien tuki) som startades 1993, uppmuntrade av folk i mentalvårdsbranschen. I kamratstödsgrupper runtom i landet kom UUT:s arbete att fokusera på människor med rötter i Jehovas vittnen, mormonkyrkan, pingströrelsen och andra karismatiska samfund eller den laestadianska väckelsen.

Maria Björkmark har inom sin forskning intervjuat människor som har lämnat sina rörelser, en del så långt tillbaka som för 35 år sedan.

– Det kan vara en lång process att ändra hur man ser på sig själva och andra. Det går inte över en natt och de flesta talar om att det tar många år, vissa om att man kommer att leva med det livslångt, säger Maria Björkmark.

Ser du några skillnader enligt vilket samfund man har lämnat?

– Mycket av det mina informanter om berättar om är gemensamt. Jag kan inte rangordna, men bland det vanligaste är att man lever med rädsla och skuld, eller skam. Man har så många rädslor för vad som ska hända en här i livet och hur man ska klara sig. Andra talar om rädsla för vad som ska hända i evigheten eller om rädsla för Gud, säger Maria Björkmark.

Vilken roll har familjen när man vill lämna en rörelse? Måste man bryta med dem också eller kan det finnas förståelse i den närmaste familjen för att man vill gå?

– Många av mina informanter hade råkat ut för att familjen och vännerna hade tagit avstånd, fast de själva skulle ha velat ha de relationerna kvar. En del samfund är väldigt svartvita med det. Du får inte svara när din dotter ringer. De kal­lar det ”kärlek”, och det blir väldigt tungt för den som blir ensam.

Maria Björkmark har hört berättelser om människor som har varit tvungna att skaffa sig helt nya vänner och hobbyer. I andra fall kunde relationerna helas efter hand. De som har gått med i samfunden som vuxna har ibland kunnat gå tillbaka till sina gamla vänner.

– Scenariona är nog många olika, men vad jag tycker mig ha sett är att om man har vuxit upp i ett sammanhang och varit med där från baby, så är de nog de svåraste. Du måste hitta en nytt livsåskådning eller sätt att se på allting. Du måste hitta nya relationer och allting byggs upp på nytt, ibland från från noll.

Maria Björkmark poängterar ändå att långt ifrån alla som lämnar religiösa samfund upplever det som något oöverkomligt svårt steg. Tro är också i allmänhet en källa till glädje och hopp, säger hon.

Vad är det som kommer först när man går ur? En livsomställning som gör att man kommer bort från sitt samfund – eller själva beslutet att lämna?

– Många talar om att beslutet att gå ur kommer först. Men det finns ju de också som blir utkickade från sin församling. Det är också väldigt traumatiskt för de ville ju vara med, men fick papper på tack-och-hej. Det är också ett stort lidande, att att inte få vara med längre.

"Även om det andliga språket i olika grupper är olika så har man samma upplevelser."

Vilka fel kan man göra i vården, eller som medmänniska om man vill stöda en kompis som har lämnat sitt religiösa sammanhang?

– Ta personen på allvar. Många säger att andra helt enkelt inte trodde på deras berättelse som kunde innehålla till och med våld och trauma. Det är inte som att lämna en fotbollsklubb. Har du har hört till ett sådant här samfund påverkar det hela ditt liv. Om det är en värld den andra inte är bekant med kan det hända att man inte blir trodd, eller förminskad. Då blir det ett dubbelt lidande.

Kan man hitta en ”bättre tro” efter den sämre som var skadlig? Nya sammanhang där man talar om de jobbiga termerna på ett nytt sätt?

– Det fanns informanter från den ena ytterligheten till den andra. Det fanns de som ville ta fullständigt avstånd från allt och vara ateister; andra hade fortfarande en varm tro. Det fanns de som hade hittat en annan gemenskap, där det inte fanns krav, eller där de kunde få sitta längst bak i kyrkan. För vissa var det viktigt.

För Maria Björkmark var en kamratstödsgrupp inom UUT viktig åren då hon själv hade lämnat sitt gamla religiösa sammanhang. Så kom hon också själv i gång med att hjälpa andra.

– Det är otroligt viktigt att man kan sitta i en grupp och märka att man har samma upplevelser, och till och med skratta åt sånt som man har varit med om, säger hon.

Även om det andliga språket i olika grupper är olika så har man samma upplevelser, säger Maria Björkmark. Och så ser man hur symptomen också småningom försvinner: att människor inte längre har ångest eller stark rädsla.

Berättelserna från UUT-grupper citeras ofta av dem som är allmänt kritiska till religion. Men UUT samarbetar i dag med de flesta olika samfund, bland vilka många i dag är öppet självkritiska till sitt baksidorna av sin egen verksamhet.

– Där har det hänt mycket de senaste åren. Pingstkyrkan har ett väldigt aktivt samarbete med UUT och i Österbotten har många församlingar själva börjat tala om andligt våld. Det skulle jag aldrig ha trott för tio år sedan. Så det finns ett slags medvetenhet och öppenhet nu. Det går i rätt riktning.

FAKTA

  • UUT –Stödföreningen för religionens offer har grundats 1993 för att stöda personer som har råkat ut för övergrepp, manipulation och begränsningar som förekommer inom religiösa
    samfund.
  • UUT samarbetar i dag med de flesta samfund
  • Maria Björkmark, 54, doktor i hälsovetenskaper arbetar som universitetslektor vid Åbo Akademi i Vasa.
  • Disputerade i mars 2023 med en avhandling om att utveckla vården för människor som lämnat religiösa miljöer.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39