Nu var det jubileumsår och jag var med eftersom jag hade varit klasskamrat med dem under nästan hela min skoltid. Tillsammans med en del av dem hade jag pluggat läsning ur Vi på Solgård under tant Cavonius ledning i Topeliusskolan.
Vi samlades på skolgården och gick en runda i gamla Lönkan. Det såg nästan likadant ut som förr där inne. I den där gympasalen bröt jag tån mot ribbstolarna. Fysiksalens auditorium såg likadant ut som förr tack vare museiverket som förbjudit omställningar. I den trappuppgången stod jag när jag hörde att Kennedy hade blivit mördad. Jag hade sett honom ett år tidigare på Vita Husets bakgård, där han mötte oss utbyteselever.
Klassrummen väckte minnen. Våra lärare dök upp ur skuggorna. De flesta lever inte längre. Vi hade lärare som uppmuntrade oss och var sanna pedagoger. Men det fanns också lärare som satt krokben för eleverna för att skydda skolans ära. Några lärare behandlade vi grymt. Deras liv måtte ha varit en daglig fasa som fick dramatiska följder. Debriefing var ett okänt begrepp, då en av våra klasskamrater sköts av sin far. Ingen förklaring, bara rykten. Vi såg den tomma pulpeten dag efter dag. Skolan lämnar sina spår, hos stora och små.
Alla minnen var inte smickrande. Den gamla botanikläraren ”Kalven” hade insjuknat. Två småflickor, jag och min vän Madde (som nu friskade upp mitt minne), besökte honom på sjukhuset med en blomsterkvast.
”Här är blommor från vår klass”, sa Madde artigt. Jag såg det som min plikt att precisera: ”Från en del av vår klass!” Vilken självgod liten farisé!
Klassfoton och minnen cirkulerade från bord till bord i restaurangen. Fast jag kom ihåg de flestas namn på bilderna måste vi presentera oss för varandra femtio år senare. Åtta av oss har avlidit.
Min bordskamrat berättade hur gymnasiepojkarna ständigt ledde religionslärarinnan Saga på hal is genom att presentera välvalda citat ur Bibeln och kyrkohistorien. En av Sagas plågoandar var Lennart, en intensiv rödhårig pojke, som alltid råkade illa ut på grund av hyss. Vi satt i samma klass redan i folkskolan (ifall han inte stod bestraffad utanför dörren). Under en speciellt tuff lektion riktade den desperata Saga ett profetiskt pekfinger mot Lennart och sade: ”En dag kommer du att tro!”
Utbrottet måste ha väckt främst löje bland ynglingarna.
Lennart var tyvärr inte med på vårt klassmöte. Vad blev det av honom? Han blev biskop i Visby stift i Sverige. Numera emeritus.
Elever födda 1944
10.10.2013
För en månad sedan blev jag bjuden på kalas. De flesta av mina tidigare klasskamrater från Lönkan hade jag sett senast på deras studentdimission för 50 år sedan. Jag fick vita mössan ett år senare, för jag hade varit utbyteselev i Arizona ett år.
Ann-Christine Marttinen
”Den lilla lyktan förändrar inte hela landskapet, men den säger: Här finns ljus”
BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43
På vaccinjobb i hela världen: ”Jul – det är att lära känna nya människor”
BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01
Stefan Forsén blir samfällighetens chef i Helsingfors för våren 2026
HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37
Konservativt nätverk samlades i Pedersöre
PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52
Mura och Karlsson utnämnda till prostar
UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42
Nekrolog: Peter Kankkonen – i kärlekens och trons tjänst
Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19
Kyrkostyrelsen strök stöd till språköarna – och drar in 36 av totalt 186 tjänster
OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16
Min önskelista: Göra vårt bästa för att ge vidare de gåvor Gud gett oss
betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40
Giv mig en (plast)gran med barn i ring?
Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen.
14.12.2025 kl. 17:33
Stiftet söker ny diakonisekreterare och två nya kyrkoherdar
BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50
Tara Junker: ”Julafton kan vara den där ena dagen om året då matglädjen är riktigt stor”
mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00
Han har skrivit om de 250 bönehusen i Österbotten
BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08
”Att få barn har helat mina emotionella sår”
Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort.
9.12.2025 kl. 13:00
”Folk förstår inte vad prästen säger”
SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17
Päivi Vähäkangas blir finsk domprost i Helsingfors – biskopens favorit trea
Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet.
8.12.2025 kl. 16:31
Hjälper pengar jakten på herdar? Kanske.
PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll.
20.2.2025 kl. 12:00
Anna Hultin: ”Jag vill inte rynka på näsan åt vad det är att vara människa”
Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin.
18.2.2025 kl. 10:13
De två halvorna av splittrade Puls i Helsingfors söker sig nu nya vägar
PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00
Barndomen går igen i nästan allt – ”Som om jag inte kan låta bli att gå dit och peta”
litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud.
14.2.2025 kl. 13:37
”Människan hör absolut till naturen – vi borde bara börja bete oss som en lite mer nyttig art”
GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























