I nöd med lust

Jag tänkte nämligen skriva lite om det som rör det kristna hånglet, det etiska sällskapandet och om sex utanför äktenskapet. Ovanligt många förknippar faktiskt kyrkan med sex. Med sexet som inte får göras men som många ändå gör. Sprickan mellan verklighet och kyrkans offentliga sexualmoral är inte heller en spricka utan en gigantisk krater som är omöjlig att komma över med de rep och kartor som vi nu delar ut i sommarkapell på skriftskolor och från skärgårdskyrkans knarrande predikstol. Därför ritar folk egna kartor med klumpiga kritor på baksidan av uppsprättade kuvert. Är man osäker och ängslig kikar man dessutom på kompisens krumelurer eller kopierar skribaledarens och prästens världsbild och sexualsyn utan att tänka till. Vill det sig illa går man in i vuxenlivet med några franska streck i fickan. Franska streck som på intet sätt hjälper den unga kvinnan i sin längtan efter kärlek eller den unge mannen i sitt behov av en brud. Svart-vita anteckningar som är svåra att tillämpa för den vuxna som aldrig hittat någon att gifta sig med och för den som lämnat eller blivit lämnad. Kan man bara älska någon av samma kön så lämnar man troligtvis ungdomen skamfylld med kränkande och fula bokstäver ihopskruttade i fickan. 

Det som är officiell kyrka kan alltså inte längre rulla upp sina papyrusrullar och läsa innantill om hur människan ska hantera sina behov om vi på riktigt är angelägna om att vara med och hjälpa. Vara med och vara motkultur till kommersialiserad sexualitet och en sexualteknisk undervisning. Vi måste börja tala i jagform om hur vi själva har hanterat det känsligaste och svåraste för att vara trovärdiga guider. Vi måste självklart uppdatera det medeltida innehållet så att det kan bli till nytta och inte till hinder för den växande, tänkande och kännande människan. Att vara samtida är att leva enligt evangeliet. Att våga snacka sex och befria människor från skam är ett uppdrag vi fick av Mästaren som självklart mötte blödande kvinnors blick.

Men det finns också en annan kyrka, långt borta från opersonliga och oanvändbara officiella kyrkliga pressmeddelanden. Den är det lilla rummet bakom sakristian där kyrkans alla familjerådgivare talar lågmält och öppet om otrohet och olust. Det är hörnet i samlingssalen där mogen och modig ungdomsledare hjälper konfirmander till självkännedom och moralisk medvetenhet. Det är all själavård som sker på slitna kyrkbänkar i fuktiga kyrkor.

Jag brukar tala om svanen-märkt sex och om kristet hångel när mina församlingsbor försiktigt frågar mig kring kyrka och samliv. Vad jag vill säga är att människan är av Gud skapad till en sexuell varelse men att det fina kan bli fult och farligt i fel händer. Att kyrkan tror att barn behöver vuxna föräldrar och också gärna två, för att det är tungt att fostra ensam. Barn är nämligen en eventuell konsekvens av ett samliv. Sen påminner jag ibland dem om att vi kanske inte bara ska fokusera på förbindelser utanför äktenskapet. Äktenskapet är ingen garant för ett fromt och kristet liv enligt Gudsviljan och helighet i närhet kan finnas utan att man bär ring.

Maria Sundblom-Lindberg är präst.