Sportnåd för dåliga skidsamveten
När min förman ordnade teamdag för kommunikationsteamet tog han oss ut i skidspåret runt Svedängen. Det var den härligaste start på dagen han kunde föreställa sig. Jag hade inte stått på skidor sedan lågstadiet. Som tur hade inte heller vår grafiker gjort det, så vi var två som hasade i bredd när resten susade i väg över vita vidder. Vi kunde skratta tillsammans – åt deras trikåer och åt vår osportighet.
Nu har barnen sportlov och redan namnet ger mig dåligt samvete. Antagligen borde man inte ens få vara ledig om man inte är ut i skidspåret varje dag. Men äger man inga skidor får man helt enkelt hitta på nåt annat. Här kommer min plan för bästa sportlovet:
- Bänkidrott: Vinter-OS pågår, vilket härligt svepskäl att bänka sig i tv-soffan och följa med idrottseliten som sportar för oss alla, dygnet runt. Gör gärna ansiktsmålning och gräv fram någon gammal vuvuzela för att höja stämningen – både för er och grannarna.
- Kakao-picknick: Jag har dragit fylld tårta på en pulka genom skogen och serverat fastlagsbullar i lekparken. Under pandemin höll vi ett antal barnkalas utomhus. Utomhusfika är det första steget i att locka ut barnen ur huset. Också helt vanliga smörgåsar smakar bättre utomhus. Man behöver inte gå längre än bakgården, det räknas som naturupplevelse.
- Gläs: Ett gammalt tips från en vis moddalärare är att erbjuda glass till efterrätt för alla som läser en halv timme efter lunchen, glass + läs blir naturligtvis gläs. Behöver man ladda extra inför gläset är ett besök till biblioteket förstås bästa tänkbara sportlovsprogrammet.
- Utmana med mobilfritt: I klasschatten kan man följa med vem som reste till Alperna och vem som stannade hemma, ensam när föräldrarna jobbar. Jag själv mår allra bäst av att låta bli att kolla Instagram just den här veckan. Klarar vi en helt mobilfri dag?
Sportnåd: Finland är ett sportigt land, det kan vara svårt att hitta annat än sportjackor i affären till barnen om hösten. Men alla måste ändå inte älska idrott. Man kan fira ”sportlov” och strunta i sportandet. Ni kan spara er predikan och rörelseglädje, vi vet nog alla att det är hälsa att röra på sig. Men jag tror inte att rörelseglädjen kommer via dåligt samvete. Kanske går vi trots allt en snäppet längre promenad med vår kakaotermos under armen. Kanske blir vi så inspirerade av OS att vi försöker åka bob med våra pulkor på kvällen. Kanske lyckas vi med mobilfritt skapa så mycket tristess att någon spontant vill åka till simhallen.
Trevligt, nåderikt sportlov!





















