Norrskenet får gärna visa sig – eller låta bli

När mina barn var små läste jag ofta för dem. Deras favoritbok var Tomtebobarnen, men min favorit var boken När pappa visade mej världsalltet, med text av Ulf Stark och illustrationer av Eva Eriksson.

Det är en liten, varm bilderbok om en pojke och hans pappa som en kväll ger sig ut för att se världsalltet tillsammans. Mest för pappans skull, måste man säga i det här skedet.

Pappan vill visa sin son hur små vi är i det oändliga universum, men pojken fäster blicken vid helt andra saker: en snigel och en hundskit. Pappan sliter sitt hår. Barnet förstår inte vad som är så märkvärdigt med världsalltet.

I höstas sökte jag och fick ett stipendium av min fackorganisation Journalistförbundet: en resa till Saariselkä och logi i förbundets fjällstuga. Saariselkä ligger ungefär 250 kilometer norr om polcirkeln, i finska Lappland, i landets nordligaste del.

Som förberedelse gick jag med i en Facebookgrupp som heter Visit Saariselkä. Gruppen består mest av utländska turister och någon enstaka vänlig finländare. Efter bara en dag i gruppen stod det klart att det framför allt var en sak som lockade: norrskenet.

Ljusfenomenet norrsken, eller aurora borealis som det heter på latin, uppstår när solens laddade partiklar kolliderar med jordens atmosfär. Resultatet kan bli dansande gröna, blå eller till och med röda färger på himlen.

I Facebookgruppen delas bilder, filmer och besvikelser. Prognoser studeras, molntäcke förbannas. Allt kretsar kring himlen.

I Facebookgruppen delas bilder, filmer och besvikelser. ”No aurora tonight.” ”We came all the way from Australia.” Prognoser studeras, molntäcke förbannas. Allt kretsar kring himlen.

Själv märker jag att jag inte riktigt bryr mig. Fast jag ännu inte har sett norrsken. (Ja, vi finns också.)

Kanske är det åldern. Kanske är det alla gånger jag har läst Ulf Stark.

Världsalltet är storslaget, ja. Men det finns så mycket annat som är underligt nog. Norrskenet får gärna visa sig. Eller låta bli. Världen är ändå full av märkliga saker.