I nästa kurva dör vi

14.10.2025
Ulrika Hansson är gästkolumnist och författare.

Vi hyrde husbil för första gången någonsin och tog sikte på Nordkapp i Norge. Jag var ivrig, redo för fasta Europas nordligaste punkt. Det var bara det att jag inte hade koll på hur rädd jag blivit med åren. När blev jag sån att jag i var och varannan kurva tänker: Nu händer det, nu möter vi en långtradare vars släp slirar till och knuffar oss utför stupet.

Till mitt försvar så är det försvinnande smala vägar, längs klippkanter som stupar ner i fjordarna, och så långtradarna då i hög fart. Vardag för dem, dödsångest för mig. Jag hojtade ut köranvisningar, som min bättre halva tog med berömvärd distans, samtidigt som jag med skräckslagna ögon såg förundrat på de andra i familjen, deras fridfulla miner.

Vardag för dem, dödsångest för mig.

Det är en darrig och trött varelse som når turistcentret på Nordkapps högplatå. Vi vandrar runt på en utställning, förirrar oss in till det som sägs vara världens nordligaste kapell. Jag sjunker lite avmätt ner på en stol, irriterar mig på den jazziga bakgrundsmusiken, tänker att belysningen i taket påminner om lysande hattifnattar. För en stund är jag ensam där i dunklet, betraktar det avskalade altaret, med Kristus, korset och duvan, de tre symbolerna man kunnat enas om ekumeniskt. Ännu en turistfälla tänker jag garvat, samtidigt är jag skör som ett havrekex, så liten efter all rädsla, har så nära till gråten på ett irriterande sätt. Hela dagen har jag tittat länge på alla vita träkyrkor vi åkt förbi, klagat och tiggt inombords. Och så, där i det lilla kapellet, säger plötsligt något inom mig: Har du glömt drömmen? Det var inget himmelskt över den stämman kan jag tala om, det lät mer som min storebrorsas vänliga retsamhet i min barndom.

På morgonen stod det så klart för mig: jag kommer inte undan döden. Men lika klart stod det för mig att jag inte heller behöver vara rädd för den.


Och då kommer
jag ihåg den, drömmen, den där som jag inte minns något annat av än känslan efteråt. På morgonen stod det så klart för mig: jag kommer inte undan döden. Men lika klart stod det för mig att jag inte heller behöver vara rädd för den. Jag blev helt förvissad om att det finns någon som har min rygg, i både livet och döden. Jag kände mig så glad och trygg, för en lång tid framåt. Men som alltid hade jag glömt, tills jag blev påmind i ett av världens nordligaste hörn.


För ett ögonblick kunde jag se mig själv utifrån med stor ömhet, men också med en fråga: Är det värt det, att vara så där rädd, hela tiden?

Jag tror på en Gud som ibland låter som en retsam storebrorsa och som hjälper oss att se på oss själva från ett nytt håll.

Ulrika Hansson

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24