Vi må rensa och sortera – allt bär vi med oss

13.05.2025
Ulrika Hansson är gästkolumnist och författare.

Jag rensar i mitt gamla flickrum, sånt som borde gjorts för länge sen. Gamla dagböcker, glansbildsänglar, prydnadssaker, en ambitiöst färglagd teckning i oljekrita med en något bekymrad Mose vid den brinnande busken. Jag slänger mycket, men det finns en tveksamhet i rörelsen. Städkonsulterna råder oss att känna efter om prylarna ger oss glädje, om inte, släng!

Men livet är sällan ett antingen eller, hur mycket vi än vill bringa ordning, och faktum är att sakerna ger mig lite av allt. Bekymmer över utrymmesbrist förvisso, men också glädje över vad jag haft, vad jag en gång varit, kryddat med den ängslan jag kände i olika åldrar, barnets tillit och trots, tonåringens förtjusning och tveksamhet, och så en tyngd i bröstet över att så mycket är bakom mig nu. Allt drar igenom mig där jag sitter bland högarna, bland alla mina åldrar. Allt är annorlunda, samtidigt inte. Min bön i dag ser ut som den gjorde då. Gode Gud, hjälp mig. Amen.

Allt drar igenom mig där jag sitter bland högarna, bland alla mina åldrar. Allt är annorlunda, samtidigt inte. Min bön i dag ser ut som den gjorde då. Gode Gud, hjälp mig. Amen.

Ibland försöker jag lite tafatt få till den där städade luftigheten, men tillvaron vältrar sig ändå alltid över mig, med en ymnighet av saker, känslor, skeden, människor, liv. Den här våren har jag tänkt mycket på alla avsked vi måste ta. Det är livets gång, säger jag till mig själv, när min gamla lekstuga rivs, när barndomshemmet inte längre är platsen jag alltid kommer att komma tillbaka till.

Allt har sin tid, säger jag, när mitt hår grånar alltmer, när min son blivit längre än jag, när jag kör förbi sommarhuset vi hyrde i så många år när barnen var små, där himlen var hög och sjön var blå. Barnens skattjakter bland bärbuskar och syren är över. Och en del stolar vid kaffebordet står tomma i dag.

Livet går vidare. Jag vet, och jag vill inte gå tillbaka. Men den är där ändå, sorgen över att ta farväl.

Nya fönster öppnas när gamla stängs. Livet går vidare. Jag vet, och jag vill inte gå tillbaka. Men den är där ändå, sorgen över att ta farväl. När jag rensar tänker jag: Allt det här har jag fått ha. Det är en gåva, varm och verklig som ett nygräddat bröd i handen, likväl flyktig som såpbubblorna barnen blåste under den höga himlen.

Jag tittar på ett solblekt skolfoto på mig själv, på väggen vid mammas tomma säng. Jag är nio, kort hår, hemstickad tröja. Leendet är blygt, men i ögonen finns en glimt av något, kanske grundglädje, kanske förväntan, ett stänk av något okuvligt. Ibland när jag böjer mig närmare spegeln för att syna mitt grånade hår, möter den mig, för en kort sekund, samma glimt, barnets blick. Vi må rensa och sortera, men vi är som ryska dockor tänker jag; allt bär vi med oss.

Ulrika Hansson

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00