Är det kristet att tiga? Är det ofromt att vara förbannad?

17.03.2025
Maria Sundblom Lindberg är präst, psykoterapeut och publicist.

En grå lördag gick vi en kortare vandringsled. Jag före och hon efter. Knotiga rötter och hala stenar krävde skärpa. I ryggsäcken skramlade grillspettet mot termosen. Vi pratade om en fb-tråd där folk hade varit förvånansvärt öppna gällande missnöjet med församlingsanställdas löner. ”Du är ofta så kritisk mot kyrkan, Maria”, sa hon plötsligt, hon som aldrig vågar säga sin åsikt offentligt. ”Nu är du orättvis”, svarade jag. ”Räknar du i spaltmeter i tidningar och sändningstider på radio och tv så har jag lyft kyrkan och andliga frågor så mycket … fasiken under 30 år.” ”Jo, jo, men ändå …” flåsade hon 10 meter bakom. ”Jo jo men ändå …” vad betyder det?

Det tog några dagar innan jag förstod vår diskussion och det är att det inte spelar någon roll om man till 80 procent hurrar och hejar på allt religiöst om man också skriver ifrågasättande om kyrkans mörka bakgård. Där finns så mycket svårt begravt men ändå vill så många bara rulla ut en grön gräsmatta över den mörka historien och plantera rosenrabatter rakt på de diskussioner som borde föras.

När jag veckan efter promenaden läser Jenny Küttims briljanta bok om Jehovas vittnen ser jag mönstret. Jenny lyfter tystnadskulturen inom många religiösa samfund men även lydnadskulturen. Det krävs 100 procent lojalitet med läran och samfundet, annars är man en avfälling och ett hot. 80 procent är helt enkelt 20 procent för lite. Det innebär förstås inte att folk i religiösa sammanhang håller med ledarna och läran till 100 procent, men många fattar, till skillnad från mig, att hålla tyst. Tystnad premieras alltid i hierarkiska organisationer och motsatsen fördöms.

”Ilskan är liksom kärlekens konsekvens. Jesus var också arg. Många gånger blixtrar han till när gudsviljan kränks eller när människor i marginalen far illa.”

Men är det kristet att tiga? Är det ofromt att vara förbannad? I Bibeln kan man läsa om Guds vrede. Vreden är en del i Guds kamp mot det onda och knappast skulle Gud heller vara så otroligt arg om Gud inte älskade oss så mycket. Ilskan är liksom kärlekens konsekvens. Jesus var också arg. Många gånger blixtrar han till när gudsviljan kränks eller när människor i marginalen far illa. Att bli upprörd över orättvisor är alltså att vara Jesuslik. Att vara rasande är att vara Guds avbild men ändå bemöts aggressionen ofta som en last och inte som en dygd inom församlingsliv och kyrka.

När jag i mina 20 procent kritiserar kyrkan gör jag faktiskt det av samma skäl som när Gud blir galen på folk som syndar: jag blir arg för att jag bryr mig. Jag bryr mig så otroligt mycket om gudstjänstliv, teologisk debatt och etiska frågor. Jag brinner för andligt språk och själavård. För ungdomarna i kyrkan känner jag alldeles särskilt. Jag har faktiskt ägnat nästan 30 år åt att formulera tro fast inte så jättemånga har varit intresserade. Men jag har gjort det med glädje för jag har älskat och därför har jag också varit förtvivlad. Ilskan har varit kärlekens konsekvens, också för mig.


”Vreden kan förstås få oss att synda men det är inte syndigt att bli arg”, sa någon andlig ledare, men just den meningen når inte riktigt fram i organisationer som inte tillåter negativa känslor eller kan erkänna negativa erfarenheter. Vi vet alla vad som händer i familjer där man inte kan vara rasande och bli förstådd och förlåten, där blir man inte nära. Vi vet alla vad som händer i ett parförhållande när man inte vågar lyfta upp svårigheter, där glider man isär.

"Att kunna vara förbannad, bli förstådd och sen förlåten är den sunda relationens sigill, men det är också något som är nödvändigt för vår utveckling."

Att kunna vara förbannad, bli förstådd och sen förlåten är den sunda relationens sigill, men det är också något som är nödvändigt för vår utveckling. En församling eller ett samfund som inte kan bemöta sina svårigheter stagnerar. En stagnerad organisation är kanske inte heller en engagerad organisation och då förlorar man lätt sina medlemmar.

Maria Sundblom Lindberg

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

PERSOLIGT. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 25.11.2025 kl. 13:24

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15