Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.
Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

Under kriget: Man måste leva dagen som den kom

livshistoria.

102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det.

27.5.2022 kl. 16:27

Doris Ståhl är 102 år gammal, och fyller 103 i oktober, om hon får leva. Sedan några år tillbaka bor hon på ett vårdhem i Kvisbacka i Esbo, men hon växte upp i Överby i Kyrkslätt.

– När jag gick i skola i Helsingfors fanns det en hållpunkt nära oss i Överby, där lokaltågen stannade. Det var bara att springa över skogsbacken.

När vinterkriget bröt ut i november 1939 hade hon fyllt 20. Hennes bror och svåger inkallades, liksom hennes fästman Bengt.

Själv jobbade hon på Akademiska bokhandelns kontor, som på den tiden fanns på sjunde våningen i Stockmanns varuhus.

– Vi gick alla ner i Stockmanns källargångar när de första bomberna föll över Helsingfors. Vi var rädda, alla tyckte det var hemskt.

Kriget satte punkt för kontorsarbetet. Hennes föräldrar behövde henne hemma i Överby.

– Min man tyckte att vi skulle gifta oss innan han åkte iväg, och vi vigdes av gamla prosten Lindberg. Det kommer jag väl ihåg.

Hennes man skickades först till Vasa, sedan till Hangöfronten och sedan till Karelska näset. Han var ute i krig i fyra år, tio månader och 23 dagar, minns hon.

Hon väntade, födde dottern Berith och hjälpte sina föräldrar på gården – och under mellankrigstiden hann hon jobba på Sjundeå kommunkansli.

Hur kändes det för dig att stanna hemma, vänta, och vara orolig?

– Man måste ju leva dagen som den kom. Mina föräldrar hade ett stort jordbruk, och allt skulle skötas.

När freden sedan kom och hennes man kom hem märktes det ju att han haft en del hemska upplevelser.

– Det var nog det ena och det andra. Om det small någonstans så var det ingen skillnad vilken träckpöl han stod vid: han kastade sig genast ner på marken. Men det gick om så småningom. Det var nerverna som var totalt slut. Men åtminstone var han någorlunda hel när han kom hem.

Naturligtvis märktes det av därhemma att pappan upplevt svåra saker vid fronten.

– Men han var en snäll människa. Han var aldrig aggressiv eller elak, och han hade inga problem med spriten. Det var mycket om och men med det han varit med om, men det gick ju så småningom om.

De byggde sig ett liv. De fick tre barn, bodde i Sockenbacka, i centrala Helsingfors och byggde sedan hus i Petas. Senare bodde de länge i ett radhus i Karabacka i Esbo. Men släktgården i Överby såldes eftersom ingen kunde ta över jordbruket.

Liljekonvaljerna fanns kvar

Efter krigsslutet blev hela Kyrkslätt evakuerat, ända upp till Vols. När Doris Ståhl lämnade föräldrahemmet i Överby hade hon redan två barn, Berith och Göran.

– Ryssarna tog ju gården, och vi fick evakuera allt, djuren också. Det var sent på hösten och det var regnigt och lerigt.

Hennes pappas släktingar hade ett ställe i Sjökulla i norra Kyrkslätt, och där fick föräldrarna slå sig ner i en statarbostad. Det fanns till och med en tom ladugård för djuren.

Hur såg gården ut när ni löste in den efter Porkalaparentesen?

– Tre år tidigare hade pappa byggt en ladugård med stall och allt. Men allt var bortrivet. Ryssarna tog virket, förde det ner till Porkala och byggde kaserner. Bastun fanns kvar, inget annat. Och stenfoten på vårt hus.

Det var ju inte tillåtet att återvända genast när ryssarna lämnat Kyrkslätt, men första dagen det var möjligt tog de sig dit.

– Jag minns att vi plockade liljekonvaljer på vår gamla liljekonvaljplats.

När du ser tillbaka på ditt 102-åriga liv, vilken livsperiod tycker du har varit den roligaste?

– Ja, skulle jag kunna säga det! Jag vet bara att jag jobbat duktigt.

Sin längsta karriär gjorde hon vid biljettkontoret på Lilla Teatern och där stortrivdes hon.

Doris Ståhl har inte heller några särskilda tips på hur man ska leva ett gott liv.

– Var och en har det hon har, och efter det måste man anpassa sig och leva. Man kan vara nöjd, och man kan vara missnöjd också ibland. Jag har inte haft så mycket tid att tänka på sådana saker. Jag har bara jobbat på.

Kan du ge tips på hur man lever ett långt liv?

– Jag har inte supit, och jag har inte rökt. Och jag har ätit hälsosam mat. Röd mjölk och smör! Under krigstiden kärnade jag smöret själv. Och kärnmjölken – aj vad den var god!

En hamburgarrestaurang har hon aldrig besökt.

– Jag bryr mig inte om sådant. Jag lever utan hamburgare. Och så länge jag kunde stå på benen lagade jag maten själv.

Medan hon hade en egen gård älskade hon att pyssla i trädgården och ta hand om sina blommor. Fortfarande har hon en hel del blommor i sitt rum.

– Jag minns att jag hade mycket rabarber i vårt hem i Karabacka. Där växer den väl än!

Minns de ryska stridsplanen

Kriget i Ukraina följer hon med. Hon läser fortfarande Hufvudstadsbladet varje dag.

– Jag tänker på de där arma människorna. Det är så hemskt så jag kan inte tänka på det. Jag måste koppla bort det.

Hon minns hur de ryska planen under våra krig startade från flygbasen i Estland, flög över Porkala och sedan över Kyrkslätt. Vid de stora åkrarna mellan Kyrkslätts station och Käla vände de in mot järnvägsspåret för att följa det till Helsingfors, där bomberna sedan föll.

– Man hörde när det började surra i skogen och visste att aha, nu är de på väg. Vi sprang ut varje gång, för huset var ju ett lätt mål. Ibland var det två plan, ibland tre. Och så följde de järnvägen och bombade Helsingfors.

– Nog var man rädd, men vad kunde man göra? Man måste ju leva i alla fall.

När hon tänker på Rysslands president Vladimir Putin blir hon arg.

– Det är något fasansfullt. Att en människa ska vara så ond! De säger att det finns en Gud, men var är han när det behövs?

Skulle det inte finnas någon sjukdom som kunde ta livet av en sådan diktator? undrar hon.

– När vi blev bombade kunde vi åtminstone gå in i skogen och söka skydd. I Ukraina sitter de i sina städer och bombas från alla håll.

Vad tänker du om döden?

– Det är nog något jag väntar på. Inte är det här något bra liv, att titta ut genom fönstret och se människor gå ut med sina hundar.

Hon vet inte vad hon ska tro om vad som väntar på andra sidan. Hennes Gudstro har fått sig en ordentlig törn av kriget i Ukraina.

Kanske det är en fråga du kan ställa Gud sedan: Hur tänkte du med kriget i Ukraina?

– Ja, vet du, det har jag inte tänkt på. Det beror ju på hur han tar emot en.

Sofia Torvalds


Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34