För 120 år sedan ville nykonfirmerade Amanda och hennes vänner i den lilla österbottniska byn Socklot göra något för andra. Skriftskolan hade tänt en brinnande och ivrig tro. År 1892 grundade de alltså en egen syförening. En av dem hade läst i någon missionstidning att det fanns sådana. Till det första mötet kom sju, åtta unga kvinnor. Den första tiden hölls mötena om kvällarna för att flickorna inte skulle försumma arbetet i hemmen. Så småningom blev samlingarna så populära att det blev trångt i bondstugorna. Fyrtio år senare byggde byborna ett bönehus. Bland dem som reste grunden till det fanns Amandas då vuxna son. Bygget var en utmaning. Bygglagen fick snabbt utöka arbetstimmarna de lovat offra för saken för att ro i land med projektet.
Byn var varken rik eller bördig. Fisket gav utkomst åt en del, och havet gav vad det gav. Men gåvorna – som delades mellan Sjömansmissionen och Finska missionssällskapet – flöt in lika självklara och knappa som vardagslunken i ett ganska grått samhälle. Anspråkslösa var summorna också, fem penni för två koppar kaffe.
Dessa var de osjälviska drömmarna.
i dag tynar talkoandan på många håll, både inom kyrkan och utanför. Våra offer har omvandlats till avlägsna penningtransaktioner enligt fastslagna skatteprocenter, vilka slussas till både bistånd och välfärdsutjämning.
Gott så. Fattigdomsfinland vill ingen ha tillbaka. Också arbetet inom kyrkan kan hålla en stadig kurs tack vare tidsbundna avtal som till exempel görs mellan enskilda församlingar och olika missionssällskap. Det ger kontinuitet och trygghet åt arbetet. Och visst, det finns fortfarande många ovärderliga frivilliga händer som samlar in medel vid sidan av systemen.
Ändå har majoriteten av kyrkans medlemmar i dag ett ganska distanserat förhållande till frivilligt understöd och diakonal hjälp. Det syns till exempel i oviljan att binda sig till att kontinuerligt stöda ett visst ändamål. I stället föredrar man att ge ad hoc till organisationer, beroende på hur det känns just då.
Där institutioner och verk stiger in och tar över dör något annat. Precis som när bostadsområdets fotbolls- och isplan fick kommunalt skött status på grund av att den användes så flitigt - och ringen av frivilliga föräldrar som gav sig ut om vinterkvällarna för att vattna isplanen inte längre behövdes. Något vanns, men något förlorades.
Att ge av sig själv, sin tid och sina gåvor är en vana. Finns den inte borde det inte komma som en överraskning att frågan i dag lyder ”vad har jag för det då?”. Sextio år efter grundandet författar medlemmen Ester en historisk översikt. Hon noterar:
”När man är ung och mitt uppe i arbetet är det inte så lätt att få stillhet. Hur gott är det inte därför att få hjälpas åt.” Bortsett från det ålderdomliga språket i hälsningen kunde det ha varit skrivet i dag. Vi har alla fullt upp. Det känns ändå bra att någon gång göra en gemensam ansträngning, för att man vill hjälpa och ge.
Låt ingenting ta den drömmen ifrån oss.
De osjälviska drömmarna
29.11.2012

May Wikström
”Vi behöver bli bättre på att bemöta familjer som inte ryms i våra modeller”
Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16
LFF med flera vill viga egna präster
NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57
Församlingen bjöd på kaffe efter dopp
ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13
Borgå stift i augusti: Avsked, förordnanden och val
NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59
Erik bevittnade kyrkans färd i Kiruna
kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09
Tf kyrkoherden i Larsmo: ”Alla borde jobba något år på sjukhus”
Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo.
19.8.2025 kl. 13:35
Hon gjorde radiodokumentär om väckelsen på skolan för 20 år sedan
DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro?
19.8.2025 kl. 20:00
Samla era skatter i ... globala indexfonder?
pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44
Niilo Pesonen ny kanslichef i höst: ”Min nådegåva är byråkrati”
kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrkostyrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00
Livet rasade när Karl-Axel blev allvarligt sjuk i akut lymfatisk leukemi
Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17
”Det är ingen guldgruva att driva en lägergård"
LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00
Han grundade traumasjukhuset som i dag ljuder av kvinnors sång
SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpristagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00
Jesus bär Gustaf Sandström efter att dottern försvann
Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44
Klockringning för fred i Gaza - många fick uppropet i sista minuten
ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38
Ingen Pulsgudstjänst i Petrus mer – nytt koncept startar
PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00
Mest läst
Hanna och Jonathan Lemmetti fattar inga större beslut utan att be först
BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor?
3.8.2023 kl. 11:18
Jimmy Österbacka känner de kristna mystikerna – och öser ur deras visdom när han svarar
KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa.
28.7.2023 kl. 15:53
"Unna dig rockkonserter, musikaler och teater – själens kreativa sida behöver få sitt
ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ.
27.7.2023 kl. 15:25
"Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman"
skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00
"Vårt värde som människor är alltid lika – det hänger inte på om det kommer många till jordfästningen"
JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon.
25.7.2023 kl. 15:17
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet