Den sprödaste av sånger är den om fred

08.01.2024
Den sprödaste av sånger är den om fred
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

SIST I EN av presidentvalspanelerna på tv fick kandidaterna skriva ett för dem viktigt ledord på en tavla.

Så gott som alla presidentkandidater plitade ner ordet fred. En av dem önskade i synnerhet alla barn i krig fred.

Frågan om fred kom sist i debatten, strax före sluttexterna. Så det blev ingen plats för den obarmhärtigt svåra följd­frågan hur freden då ska gå till. Där satt de alla som vill leda Finlands utrikespolitik som stumme farbror Sakarias på Nya testamentets första blad, med sina tuschpennor och sina tavlor.

Så vi fick aldrig veta hur presidentkandidaterna tänker sig att det ska bli fred i Ukraina, i Israel–Palestina och andra krig som aldrig når över våra nyhetströsklar. Eller hur vi bäst ska agera så freden efter 80 år i Finland ska bestå.

DEN KRISTNA traditionen har, i klass med den högt hissade missionsbefallningen, också en starkt klingande fredsbefallning – saliga de som håller fred.

Det är ett kristet imperativ att alltid söka fred. Att ständigt minnas att varje spillt människoliv var värdefullt. Att varje sorg är slitande, att varje sådd av hat gror om och om igen genom generationer. Att allt det är ett sår i mänskligheten och en spricka i skapelsen. Också i förövarnas led, också när till exempel en rysk soldat eller en Hamasterrorist dör.

"Det mänskliga, det humana och det kristna är att lyssna efter signaler om fred."

MEN FRED är svårt, och vems fred är den rätta? Litteraturjournalisten Ylva Perera skriver klokt om det i julaftonsnumret av Hufvudstadsbladet. I dagens debattklimat gör var och en som talar om fred sig lätt antingen till prorysk eller antisemit, skriver hon. Eller till blåögd och naiv, får vi väl tillägga.

Stora ord om krig sprider sig som finländsk uho från bastulavar och sociala medier ut bland politiker och in i vår vardag. Ord, som på något sätt uppfattas vara det realistiska och kloka. Men det är de inte. Kolla igen. De är snarast förenklande, fördummande och demoniserar människor och folk.

Anna-Lena Laurén, utlandskorrespondent i Ryssland i 16 år, säger i Kyrkpressens julnummer (KP 21.12) det som i mångas öron är på gränsen till både ofoster- och ovästerländskt att säga högt. Nämligen att Ukraina troligen inte kommer att få en rättvis fred. Att den ryska angriparen kommer att behålla den mark den beslutat sig för att ta, med blod.

Fast så var det i Finland också 1944. Vårt land gav upp territorium, och levde under närmare ett halvsekel som ”finlandiserade” under segrarens tumme. Men ändå betraktar få av oss det som förlorade år, även om vi nu ser hur moraliskt minst sagt underlig perio­den var. Vi har levt, strävat och älskat också under de omständigheterna. I både växande välstånd och relativ frihet.

"Lyssna efter hur det goda vill vända åter. Som efter en trasts första klar­ögda flöjtton om att våren snart är här."

BLAND ALLA Artikel 5-spekulationer, scenarier om kärnvapen i våra hamnar, artilleripjäser från våra fabriker, Åland, Gotland... borde alltid också finnas minst ett scenario med fred som alternativ.

Det är hoppet om att även den brutalaste diktator, erövrare och krigsherre en dag besinnar sig till att det får vara nog med dödande. Att sexsiffriga förluster av människoliv får räcka.

Det mänskliga, det humana och kristna är att aktivt lyssna efter svaga signaler om fred och att ljuset och det goda vill vända åter. Som efter det spröda ljudet av bjällror i vinternatten; som efter en trasts första klar­ögda flöjtton om att våren snart är här.

Jan-Erik Andelin

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28