Allt färre vill lyssna eller gå i dialog – eller ens föra en diskussion

23.10.2023
Allt färre vill lyssna eller gå i dialog – eller ens föra en diskussion

När Hamas anföll Israel den 7 oktober började Kyrkpressens redaktion, liksom många andra redaktioner, fundera på vad vi skulle skriva om det som skett. Redaktionen har en del kontakter till personer som bott eller bor i Israel eller Palestina.

Vi ställde frågan till flera personer: kan du kommentera, finns det något att säga som skulle kunna ringa in problematiken och peka på möjliga lösningar? Alla avböjde.


Samma vecka
fick redaktionen besök av en av Svenska kyrkans utlandspräster. Han konstaterade uppgivet att det känns som om alla vill att han ska välja sida eller ta ställning.

Men om han inte kan eller vill välja sida eller ta ställning?

Samtidigt berättade han att allt fler som söker sig till kyrkan vill berätta, ”tala ut”. Men allt färre vill lyssna eller gå i dialog – eller ens föra en diskussion.



Inom kristendomen,
liksom i alla gemenskaper och religioner, finns en längtan efter tydliga svar. Många troende känner igen en svartvit period från den tid då de var unga eller nya i sin tro. Ju osäkrare man känner sig, desto tryggare känns det att få höra vad som är sant och vad som är falskt och exakt hur man ska leva sitt liv för att man ska duga som kristen i just den grupp man tillhör.

Mikael Kurkiala, som intervjuas här i Kyrkpressen, tror att attraktionen till de enkla svaren blir större ju mer komplex världen är. Fundamentalism, skriver han i Där pendeln har sitt fäste, är ett sätt att handskas med ambivalens. Dess attraktionskraft är att alla ambivalenta gråzoner utplånas. Det onda är entydigt ont, det goda är entydigt gott.



Kurkiala påpekar att vi alla har svårt för ambivalens. Fundamentalismen är inte bara någonting som finns där borta, den finns inom var och en av oss.

Vi kan känna oss fega och okunniga om vi inte vågar deklarera ”I stand with Israel” eller ”I stand with Palestine” på sociala medier.

Ett sätt att handskas med den svåra ambivalensen är likgiltighet.

Ett annat är att försöka stå ut med ambiguiteten, mångtydigheten, gråzonerna: att det finns något ont och något gott i de flesta av oss, liksom i de flesta gemenskaper.


En Gudstro
är alltid ett försök att närma sig ett mysterium, något som är mycket större än vi förstår, något som vi enbart kan se som en dunkel spegelbild.

Öppenhet, säger Kurkiala i intervjun, är viktigt för honom för att vi människor aldrig kan komma fram. Det öppnar sig alltid ett valv till inom oss. Och ett valv efter det.

”Vi har en så stark tendens i vår kultur att låsa in allting och definiera det. Och när vi gör det så dödar vi det”, säger han.



Utmaningen är att ta reda på mer utan att låsa in, att diskutera i stället för att debattera och att erbjuda utrymme för att säga ”jag vet inte” eller ”det är så komplicerat”.

Att våga tro fast man inte vet.

Sofia Torvalds

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41