Råholmsvägen 7

08.11.2012
Emilia, 10, firade höstlovet hos morföräldrarna. Hon har redan hunnit gå i fyra olika internationella skolor: föräldrarna jobbar än i Pakistan, än i Kabul, Bangkok och nu i Geneve. Hon talar engelska, finska, franska och har glömt sin flytande urdu totalt.
Veckan i Finland bjöd på nytt. Hon har plockat tranbär, känner till reglerna för älgjakt, vet hur man röstar i kommunalvalet. Hon kan också gå ensam till butiken, vilket hon aldrig har kunnat göra i de länder där hon bott.

Vi satt i soffan och tittade på nostalgiska foton från 1940- och -50-talet. Fröken hade just stått 20 minuter i duschen trots mina protester. ”Det är så skönt då vattnet rinner över mig!” var förklaringen. Jag konstaterade att då jag var tio fick vi varmt vatten i vårt hus bara på torsdagarna.

Då vi skulle bada lyfte vi bort alla saker som förvarades i badkaret. Det fungerade nämligen som extra garderob. Vi hade bara två, små, riktiga garderober. En dag då mamma öppnade det överfulla linneskåpet föll allt över henne. Där satt hon på golvet bland lakan, handdukar och kläder och grät: ”Måste jag hela mitt liv bo så här trångt?”

Vårt hem var 42 kvadrat  på Råholmsvägen 7 i Helsingfors. Där bodde mamma, pappa, syster och jag. Där bodde också, i tur och ordning, kusin Iris som studerade vid universitetet, barnsköterskan Doris från Folkhälsan och ”flickan från landet”. Plus resande släktingar. Alla rymdes in. Vi hade ju två rum. Min lekkamrat Raija hade bara ett. Om vi drabbades av klaustrofobi var det bara att titta ut genom fönstret. Där fanns Sibeliusparken.

”Men du hade ju ingen privacy”, sa Emlia förvånad, såg på fotografierna och tröstade mig sedan: ”Men det ser så fint ut i alla fall.” Visst var det en fin labyrint. Allt skulle vara lika vackert som det hade varit i Viborg: gladiolus i vasen, tavlor på väggarna, två stora länstolar där mamma och pappa läste högt om kvällarna, pianot, ställningen för porslinsblomman, radion, soffan vars madrass vändes till natten och breddades med en skumgummiremsa och fanerskiva med ben.

Men det mest kreativa fanns i det andra rummet. En heteka. Den undre delen (extra garderob nr 2) innehöll allt som kunde behövas och måste sparas efter kriget. Hetekans dagsliv var ett mästerligt pussel. Skumgummiremsan från andra rummet lades längs kanten, bocksängen som min syster sov i lades mitt i, sängkläderna runt. Så drogs ett vackert dagtäcke över det hela. Perfekt – tills en tant satte sig på kanten och hela härligheten rasade.

”Var fanns tv:n?” frågar barnbarnet. ”Det fanns ingen tv i Finland på den tiden. Och om vi absolut måste ringa så gick vi till grannen. Om någon ringde till oss kom grannen och hämtade oss.

 ”Ingen telefon?” sa Emilia och plockade upp sin iPhone.”Hur kunde du leva utan telefon?” Utan att vänta på svar slukade hon tranbären från den uråldriga myren i Savolax.
Ann-Christine Marttinen

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40