En plats med doft av helighet

Kyrkan mitt i byn talar om för oss att vår samhälle bygger på kristen grund. Kyrkobyggnaden påminner oss om det himmelska mitt i all brådska och stress. På samma sätt som moskéerna påminner muslimerna om vikten av bön och andligt liv.

Här, i öknens utkant, saknar jag en kyrka att sticka mig in i. En kyrka som erbjuder stillhet och helighetskänsla. Vår senegalesiska unga lutherska kyrka har inga stora kyrkor och kommer knappast att få stora katedraler, det har de inte råd med. Vi samlas i kyrksalar till mässa och gudstjänst och det fungerar bra, trots plastblomster och i mina ögon fula dekorationer. Men jag saknar det heliga rummet. Ibland då jag har ärenden att uträtta inne i centrum av Dakar brukar jag smyga mig in i den katolska katedralen, göra mitt korstecken och sätta mig ner på en bänk under valven. Där i den stora kyrkan som känns sval efter vandringen i solen, i det något skumma ljuset, är det en lisa för själen att sitta och meditera och tala med vår Herre.

Jag älskar att sitta i Kronoby kyrka. Den är ingen katedral men en kyrka byggd, som jag brukar tänka, av mina förfäder. I kyrkvalven finns bönedoften av farmors böner kvar. Det känns i väggarna att här är jag hemma. Likaså älskar jag Sacre Coeur-kyrkan i Paris. Inte för dess fina utsikt över Paris eller spektaklen runt omkring, utan för att den är en bönekyrka. Nötta bönepallar talar om att människor i många hundra år sökt sig till kyrkan för att möta sin Herre. Vid Maria-altaret samlas många kvinnor. Kanske de, som jag, brukar bära fram sina barn inför hennes Herre. Det finns en doft av helighet i dessa kyrkor.

Tänk om kyrkan inte tog hand om sina byggnader, tänk om de skulle rivas eller säljas. Vart skulle vi då gå? Visst, vi kan be och vi kan mötas i de allra enklaste förhållanden. Vi kan mötas i hem och ute i naturen. Men för mig är kyrkorummet ett rum där jag anar det gudomliga, där jag kan känna tidigare generationers Gudslängtan och förena mig med den.

Alla religioner behöver ett speciellt rum där man samlas, där man utövar sin tro. Vi får vara stolta och tacksamma för våra vackra kyrkor och katedraler. De är byggda för Gud och Hans hjord. Kyrkobyggnaden påminner oss om vår kristna identitet, vare sig vi vill det eller inte. Jag läste någonstans att Norden numera hör till de mest sekulariserade regionerna i världen. Kanske kyrkan med sina torn kan få påminna oss om var vi hör hemma. I vår mångkulturella värld är det livsviktigt att veta det. Så ta väl hand om våra kyrkobyggnader, trots att de kostar.