Vad är det som händer när församlingen känns som ”de mina”?

23.11.2022
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

”Vår äldsta brandbil finns inte lägre på stationen utan på ett museum.” Elvaåringens ordval fick mig att stanna upp. ”Vår bil.” Från att ha varit en hobby bland andra, hade ungdomsverksamheten i Mosabacka frivilliga brandkår blivit ett ”vi” för honom. Av de mängder grupper, verkstäder, lag och kurser vi provat på under åren, är det första gången jag ser ett sådant genuint engagemang hos honom, första gången jag uppfattar ett ”vi”. Det känns fantastiskt – för både brandmannen och brandmannens mamma.

"Mosabacka frivilliga brandkår hade blivit ett ”vi” för honom."

En liknande känsla – om än snäppet mer svårgripbar – upplevde jag när församlingens ungdomar och ungdomsteam var på Höstdagarna, en samling för unga i stiftet. Fast inte precis alla var med så berättade de efteråt hur de ändå känt sig delaktiga. ”Vi var där.” Kanske inte precis jag, men medlemmar ur den grupp som jag känner mig delaktig i.

Vad är det som händer när hobbyn blir ett ”vi”? När församlingen känns som ”de mina”? Och vad är det som inte händer när gruppen förblir avlägsen för mig, något som jag inte kan identifiera mig med? Jag har inga svar men är väldigt nyfiken på hur känslan av gemenskap uppstår. För känslan är den som styr – ingen kan tvingas att känna gemenskap.

"Vad är det som händer när hobbyn blir ett ”vi”? När församlingen känns som ”de mina”?"

Mina egna gemenskaper bygger starkast på gemensamma erfarenheter. Kollegor som rott i land samma projekt genom motgång och medgång, klasskamrater som suttit av samma omöjliga tentamen, samma oförglömliga lärare. Studentföreningar, adoptionsgrupper, föräldragrupper ... Och sist men inte minst församlingen, som erbjudit livsavgörande gemenskaper när jag var ung, men som jag nu som medelålders föräldrageneration har svårt att hitta samma engagemang i som jag en gång hade i ungdomsarbetet.

Nästa söndag är det i alla fall första advent och då får man sjunga Hosianna i alla våra kyrkor. Det är en otrolig känsla när hundratals röster förenas i sång och den gemenskapen vill jag inte missa. På första advent börjar också det nya kyrkoåret och vandringen mot julen. Jag hoppas få gå den tillsammans med många andra, i den gemenskap som kyrkan och traditionerna kring julen erbjuder. Glad adventstid!

Nina Österholm

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Jockum Krokfors, MKV:s verksamhetsledare, ser den lidande kyrkan som en förebild för oss i väst. 30.3.2026 kl. 17:12

NÄRPES. – Vi var flera som sa att det är bra att det kommer friska ögon utifrån som påminner oss om allt gott och bra vi har här i församlingen, konstataterade kyrkoherde Tom Ingvesgård. 25.3.2026 kl. 11:27

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

sexuella minoriteter. Den sex år långa processen efter en tweet mot pride avslutades med lindriga dagsböter. 26.3.2026 kl. 09:21

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11