Inte bara nu, flera månader senare, med facit i hand. Utan även då. Inte minst då. I synnerhet då. Under de timmar då jag successivt förstod att mitt liv var i fara kände jag ingen oro, ingen rädsla.
De första dagarna kunde jag knappt höra, jag förstod inte vad jag läste, när jag skulle äta hamnade maten i håret. Jag kunde inte skriva, inte gå, inte någonting. Jag kunde knappt tala. Men jag kände ingen livsångest, ingen dödsångest. I stället kände jag ett stort lugn, en inre frid. Jag såg inte mörker, utan ljus. De närstående som var närvarande talar om att jag utstrålade stillhet.
Det var nära ögat. Om jag hade fått min stroke ett par veckor tidigare, ute på landsbygden i östra och centrala Afrika, hade jag varit död nu. Men jag överlevde. Och mot många odds förvandlades jag inte till ”grönsak”. Jag blev inte ett kolli.
Sedan dess har jag skrivit på en ny bok. Det började med några oläsliga streck på ett papper. Idag, exakt fyra månader senare, är det i huvudsak ett nytt och färdigt bokmanuskript. Jag upplever att jag fått ett nytt liv. Jag har fått möjligheten till ett nytt liv. Detta fyller mig med glädje och tacksamhet. Inte jubel och fanfar, snarare stilla eftertanke.
Det fyller mig också med en längtan efter mera förvandling. Jag vill att något mera radikalt skall ske i mitt liv. Jag menar inte att resa jorden runt, bo bland massajer, uppleva revolution och krig, sådant har jag gjort.
Jag längtar efter en radikal förvandling av mitt inre liv. Inte att bli kristen, det är jag redan. Men efter något som går ännu mera in på djupet.
Skaffa mig fasta arbetstider och rutiner. Goda vanor för mat, dryck, sömn och vila. Kanske gifta mig. Sådant som kan förefalla självklart – om man redan har det. Ett liv mera styrt av goda dygder och goda vanor. Men inte bara förändring, sådant jag kan göra själv: gå ner i vikt, skaffa mig mera muskler, läsa fler böcker. Utan förvandling. Radikal förvandling. Sådant jag inte kan göra helt på egen hand.
Jag tror att det är en gåva att någon gång få vara nära att dö. I bästa fall ökar det känslan av värdet i att leva. Det självklara är inte längre självklart.
För fyra månader sedan kunde jag inte stå, inte gå, inte äta, inte läsa, inte skriva. Det självklara var inte längre självklart. Nu kan jag stå, gå, äta, läsa och skriva. Och det har blivit självklart att det inte är självklart.
Tacksamhet. Möjlighet. Förvandling. Jag tror att detta kommer att bli tema för några av mina kommande kolumner.
Drabbad!
04.10.2012
Jag har inte skrivit på denna sida på lång tid. Det har förekommit spekulationer om att jag har suttit i fängelse, att jag flytt landet på grund av djup depression, skatteskulder etcetera. Inget av detta är sant. Saken är följande: Den 25 april drabbades jag under cirka 12 timmar av tre hjärnblödningar, så kallade strokes. Min situation var farlig. Utan att överdriva tror jag att jag för en tid balanserade på gravens rand. Det låter förfärligt. Det är förfärligt. Samtidigt är det en av mitt livs allra finaste och dyrbaraste erfarenheter.
Göran Skytte
Domstol: Pia Kummel-Myrskog får behålla Petrustjänsten – besvären förkastades
domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03
”Jag är ingen glansbild – det ger större redskap och förståelse när jag möter andra”
NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade.
19.11.2025 kl. 08:00
”Jag älskar att skapa nya färger och upplevelser i gudstjänsten”
musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb.
5.11.2025 kl. 20:13
Magnus Riska ny ledare för missionsföreningen Såningsmannen
mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen.
14.11.2025 kl. 13:35
Förr var jag yngst, nu äldst. När hände det?
ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00
Han skrev boken om gospelns guldår
gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesuspopens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00
Berättelserna lever kvar i väggarna
INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32
Camilla Ekholm vald till domprost i Borgå
domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52
Kyrkomötet: Konservativa frågade efter väckelsernas rättsskydd i kyrkan
KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32
Höstdagarna 2025: Gemenskap fortfarande det viktigaste
HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30
Svenska enheten KCSA ser ut att överleva reformen vid Kyrkostyrelsen
kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54
Lyssna på Susanna Sandells nyskrivna dopsånger på svenska
musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42
De förlorade sin dotter Laura – men mitt i det nattsvarta mörkret kom Jesus in i deras liv
sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18
Jakobstadsherde har sagt upp sig – ”Jag har fått en ny kallelse”
KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22
”När vi försökte få henne till skolan kröp hon upp i sängen och försökte göra sig så liten som möjligt”
SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro.
29.10.2025 kl. 13:20
Omställningsförhandlingar för Missionssällskapets 176 anställda
FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21
Ökade problem med den mentala hälsan syns i kyrkans familjerådgivning
PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23
Replots församling är utan kyrkoherde
Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13
Förlikning nåddes om kyrkoherdevalet i Vanda
kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50
Bli vän med fienderna i ditt inre
tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























