Nån måste ju göra det

Teserna som förs fram handlar om att slå vakt om de svagaste i vårt samhälle. Väl medveten om att ”det tyvärr bara ryms en sanning i taget” hos oss väljer Keskitalo ut ett par grupper som kyrkan särskilt vill rikta sökljuset på.

Det handlar om engagemang och delaktighet. Kyrkan är ett kollektiv som hittills stått sida vid sida med stat och kommun, burit, stöttat och lappat på. Det finns risker med det. Visserligen har kyrkan svårt att säga nej till uppdraget att ta hand om dem som faller emellan systemen. Det ingår ju i det diakonala uppdrag som kommer från Jesus själv.  Skulle kyrkan neka till det förlorar den sin själ. Men samtidigt, betonar kanslichefen, får kyrkan inte heller missa sin chans att vara en profetisk röst som påpekar att det faktiskt är allas uppgift att ta hand om de svaga. När kollektiven brister, som de gör i vår tid, blir uppgifterna som skyfflas vidare lätt allt fler.

Engagemanget kan för en del handla om en konkret kandidatur. Också i det här valet finns det kyrkligt aktiva kandidater i alla partikulörer att tillgå. En del av dem är anställda i församlingen. Men är alla okej med att diakonissan är sannfinländare eller kyrkoherden kommunist? Eller sfp:are? Kanslichefen Keskitalo konstaterar det uppenbara: om kyrkan ser engagemanget för närsamhället som viktigt är det svårt att säga att det inte skulle vara i sin ordning. Samtidigt måste en församlingsanställd kunna finnas till för alla församlingsbor och det kommer en vardag också efter valet.

KP:s snabbgallup på webben ger beskedet att det är mer ”okej” än ”inte”. Alla som vill engagera sig för det gemensamma i samhället ska få göra det, sägs det. Den rätten ska inte få försvinna, bara för att någon råkar finnas på kyrkans lönelista. Snarare är det så att all uppmuntran till gemensamt ansvarstagande behövs, nu och för de generationer som kommer. Samtidigt har kyrkan själv en stor och viktig grupp att slå vakt om i de kyrkligt förtroendevalda. Den gruppen har ofta gemensamma skärningspunkter med de kommunala förtroendevalda. De som engagerar sig och tar ansvar gör det lätt på fler än ett håll.
 
Ändå är det viktigt att minnas att statligt och kommunalt inte är lika med kyrkligt. Till de utmaningar som de förra beslutsfattarna slipper fundera på hör att det fortfarande inte är möjligt att skriva ut sig ur den gemenskapen. Som man kanske nog vill ha – men inte betala för.

En helt annan femma är att motarbeta de attityder som gör att allt fler tänker och agerar så.