Religion är gemenskap

27.09.2012
Bland samhällsvetare har det länge varit närmast ett axiom att sekulariseringsprocessen i samhället är oundviklig och enkelriktad. Och att kyrkan obönhörligen tappar terräng.
Men så är det ju inte alls. Kyrkan må knaka, men religionen visar inga som helst tecken på att träda tillbaka. Och varför skulle den det? Så grundläggande som religionen är för människan. Och framför allt: för människan som en del av samhället. Utan religion inget samhälle.

Så säger åtminstone Émile Durkheim (1858–1917), sociologins kanske viktigaste klassiker. I sitt sista verk, Les formes élémentaires de la vie religieuse från 1912, gör han ett ambitiöst försök att visa hur religionen fungerar. En bok som alltså fyller exakt 100 år. Vari Gud, eller tron och den religiösa upplevelsen, innerst inne består är för honom oväsentligt. ”Gud” är i hans tolkning bara en biprodukt av det väsentliga, det vill säga hur religionen som fenomen binder ihop samhället.

Det kan te sig futtigt, rentav sårande, men för Durkheim är det centrala inte vad religion är utan vad den gör. Den har ju helt uppenbart en väldig kraft. Durkheim trodde sig, liksom många andra på hans tid, kunna se mekanismerna tydligare hos ett naturfolk. I hans fall Arunta, en stam tillhörande aboriginerna i Australien. Kärnan i deras (natur)religiösa uppfattning är deras totem, det vill säga det som är för stammen heligt och som man regelbundet kollektivt bekräftar i samband med olika riter. ”Gud” är den kraft gemenskapen och dess enskilda medlemmar får av att tillhöra och tillbe samma totem.
 
I botten ligger indelningen mellan det sakrala och det profana, en distinktion som enligt Durkheim är helt grundläggande för alla kulturer - även om vi numera har svårt att se det. Det finns ju knappt något tabu längre som är alltför heligt för att brytas.

Ifall Durkheim har rätt är det helt logiskt att religionen kommer att överleva. Inget samhälle kan ju överhuvudtaget existera utan religion, i bemärkelsen en gemensam uppfattning om vad som är heligt.
 
Vad övrigt är kan man kanske kvittera med att som filosofen Ludwig Wittgenstein konstatera: ”Wovon mann nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen”, den berömda sjunde och sista satsen i hans Tractatus (en bok som f.ö. fyller 90 år). En ödmjuk och inte så lite religiös tanke  inför det obegripliga, med återklanger av en visdom som är lika gammal som människan. Tag t.ex. de snarlika formuleringarna i Jesus Syraks vishet, en del av de så kallade apokryfiska skrifterna (Syr 3:21-22): ”Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd, forska inte i det som överstiger dina krafter. Tänk på de befallningar du fått; det som är fördolt angår dig inte.”
Men ifråga om det vi kan begripa kan Émile Durkheims teori vara till stor hjälp.


Thomas Rosenberg

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00